Aftonbladet – 23 februari 1844, sida 1

kammare, full af sirliga och nätta möbler och husgeråd, samt med en liten snöhvit bädd. Det behagade mig så väl derinne, att jag. beslöt att stadna på stället. Öfverdomaren beordrade jag att skaffa hit min kappsäck samt att väl förpläga mig. Min doktor skickade jag hem, ätt berätta konungen och prinsessan allt. Doktorn begaf sig till vägs. Min kappsäck anlände, min qvällsvard likaså; jag gjorde min andra penitens, suckade, blef mätt och slutligen trött. Ännu en gång rekognoserade jag posterna. Dereftet återvände jag till mitt nätta sofgemak, klädde af mig och ville just slå mig ner i den lilla snöhvita bädden, men då föll det mig in, att en häxa hade sofvit deri. Väl hängde ett krucifix deröfver, men hvem vet till hvilket missbruk. Jag tog derföre ånyo fram den invigda dominikaner-habiten ur kappsäcken; kastade den öfver bädden och höll mig nu säker för alla djefvulskaper. oMen knapt knarkade den snöhvita bädden under min börda, förrän allehanda sällsamma tankar kommo för mig. Först förargade det mig, att den lilla häxan kommit undan. Hon hade smakat mitt blod. Det vill säga: öga för öga, tand för tand. — Ännu värkte min hand efter bettet; mitt hufvud brände och kokade, men icke mera al förargelse. — Och det i en invigd munkkåpa, hvari en fet syndare i glödande Jerusalem ångerfull svettatsl — Jag somnade dock slutligen in. — Men plötsligt, i min djupaste sömn, väckte mig ett förskräckligt bultande. — Hela tornet skakades af ett helvetets larm, kalk och stenar föllo från murarne. — På en gång klingade svärdshugg mot sköldar, derefter rasslade harnesk, sedan störtade och ramlade allt öfver