Aftonbladet – 22 februari 1844, sida 3

dess en af sällskapet tog honom med sig från stället, En fjerdedels timma derefter återkom Peter Nilsson, men stannade på gården. hvarest bar satte sig och för en mängd ditströmmande drängar visade flera slags sedelmynt, som han upptog ur rockfickan, till bevis derpå att ban kunde betala sin sup. Ibland dem, som åhörde Peter Nilssons skryt öfver att han hade godt om pengar, var äfven en ung mjölnardräng, som hette Jonas Gustaf Johansson. Denne unge man befann sig i ganska brydsamma omständigheter. För att likna öfrige förmögnare qvarndrängar i Mjölby och med dem lefva i förtrolighet, hade han förstört sin lön, och var dessutom skyldig litet här och der; han var också utan tjenst, ämnade fördenskull resa till Stockholm, för att göra sin lycka, han som tusen andra, men egde inga respennvingar. Ej underligt då, att det gjorde honorh ondt i bågen, när han hörde huru Peter Nilsson skräppade, (skröt). När Peter Nilsson pu äfven började blifva näsvis emot de tillstädesvarande personerna, kunde Jonas Johansson icke afhålla sig ifrån att bedja honom gå hem, och inte gräla. Han visade sig så angelägen att få honom derifrån, att det väckte uppmärksamhet. Omsider togo Jonas Johansson och Peter Nilsson hvarandra under armen, och gingo dädan. De följdes åt förbi Mjölby kyrka, vidare på stora landsvägen till Mjölby : prestgård och öfver ett dervarande gärde, utmed ängen till Egebytorps hage, hvarest finnes en spång ör ver Svartån och gångstig till Lärketorp, dit Peter Nilsson ämnade begif:a sig. I betraktande af sina förstörda finanser, föll Jonas Johansson; under vandringen, på den tanken, att förskaffa sig det mynt Peter Nilsson innehade. Han fortfor: derföre att göra den sednare sällskap. På prestgårdsgärdet tog han en utmed ängsgärdesgården liggande alnslång stafver, med hvilken han, då de inkommit i Egebytorps hage, bakifrån gaf den intet ondt anande Peter Nilsson ett så svärt slag i hufvudet, att denne stretade framåt och fö!l omkull, hvarefter Jonas tilldelade den liggande Peter Nilsson ännu några slag, dock icke så starka som det första, till dess han förmodade honom vara sanslös. Vid första slaget tyckte Jonas väl, att det gjorde honom ondt om Peter Nilsson, men hade redan då så förhärdat sig, med tankan att åtkomma penningarna, att han fortsatte misshandlingen. När han tyckte att Peter Nilsson fått nog slag, tog han penningarna, hvilka likväl ej voro så många som han hoppats, utan endast omkring 44 rdr, liggande uti ett papper i rockfickan. Jonas Johansson hade icke gått bakom utan bredvid Peter Nilsson, fast denne icke märkte när stafven upptogs eller användes. Genast efter brottets begående återvände Jon2s Johansson till Mjälby, hvarest han träfsfade några bekanta, hvilka han trakterade med bränvin. Sedermera besökte han åtskilliga ställen och infann sig en eller två dagar sednare åter i Mjölby, der han betalte sina gamla skulder. Sådant är innehållet af Jonas Johanssons, under betygande af djup ånger öfver den begångna missgerningen aflagda bekännelse vid Wifolka bäradsrätt, der ransakning om rånet företogs. Enligt målsegaren Peter Nilssons uppgift, hade han medhaft minst 32 rdr, då Jonas Johansson ränade honom; hvarjemte Peter-Nilsson berättat, att när han inkom bland en mängd buskar, som finnas i ängen nära Egebytorvs hage, tyckte han sig oförmodadt se en skymt af Jonas, och fick i detsamma bakifrån, som han uttryckt sig, ett så förträffligt slag på venstra sidan af hufvudet öfver örat, tinningen och ögat, att han förlorade sansningen och blef qvarliggande i ängen, till dess han emot morgonen dagen derpå uppvaknade, nära strömmen, eller vid en källa, hvarutur han öste vatten på hufvudet. Slutligen gick han med svårighet derifrån, utan hatt, till en bonde i Mjölkulla. Svullnaden och värken voro så starka, att han ej kunde se på venstra ögat under flera dagar, och då han d. 2 September vid häradsrätten hördes, hade han ännu svårt att tugga med venstra käken, i hvilken, likasom på den sidan af hufvudet, han. icke egde känsel, i följd hvaraf han hörde illa på venstra örat. i Häradsrätten dömde Jonas Johansson att genom halshuggning mista lifvet, och ,Götha bofrätt har fastställt häradsrättens utslag. vo EET