Aftonbladet – 22 februari 1844, sida 2

Till Redaktionen af Aftonbladet. Den starka köld, som nu under vågra dagar gifvit oss en liflig erinran att vi lefva i ett nordiskt klimat, vänder tankan och deltagandet till hvar och en som för sin lifsbergning är nödsakad att vistas ute i fria luften, utsatt för den hårda temperaturens inverkan. Vid ett sådant tillfälle kan den, som går öfver Kornhamnsoch Hötorget, icke undgå att känna medlidande för de stackars qvinnor, som nödgas sitta ute hela dagen för att försälja fisk och grönsaker m. m. De höra väl till större delea endast till den obemedlade klassen, men deras belsa och välfård interessera ändock det allmänna, åtminstone i så må.to, som mången af dem, efter att hafva förderfvats genom väta och köld samt ådragit sig ohelsa, slutligen faller fattigvården till last. Att förekomma detta, om möjligt, är då en samhällets egen fördel likasom en mensklighetspligt, och det har derföre länge förundrat en och annan, att stadens styrelse icke varit betänkt på att här, likasom det långt för detta och i många år varit infördt i alla andra större städer med mildare klimat än vårt, i Köperhamn, Hamburg, Berlin, Wien, London och Paris med många flera, låta på de vanliga salutorgen uppföra täckta skjul eller stånd, i hvilka försäljerskorna kunna sitta i skygd för ovädret och om vintern hafva ett fyrfat att bjelpa sig mot den värsta kylan. Eno sådan åtgärd vore så mycket lättare verkstälid, som den :dertill erforderliga kostnaden inom få år skulle mer än betala sig genom en billig hyresafgift för hvarje stånd. Men äfven för allmänheten vore denna förbättring en vinst derigenom, att varorna, som hållas till salu, då blefve mindre utsatta att å olika orter förderfvas af snöregn, dam eller solsken. Det vore önskvärdt om någon täcktes behålla denna oförgripliga erinran i minnet. Den torde då ej blifva utan frukt, i en tid, gå viljan för praktiska förbättringar ostridigt är allmän; och denna hör verkligen till en at de både behöfligaste och lät-tast verkställda. En annan anmärkning, visserligen af mindre vigt men som torde få följa med på samma gång, tar man sig friheten framställa i anledning af den fundering, som det väckt hos insändaren, hvad det egentligen skall tjena till, att militärposter i 20 graders köld nödvändigt skola gå och bara af och an på det tunga och kalla geväret, helst då det i alla fall äroladdadt och således ej kan komma i fråga att begagnas. Det förefaller redan i allmänhet temligen öfverflödigt, att denna tunga pjes skall oupphörligt hållas på armen, likasom ett skötebarn, under fredstid, men i en smällkall vinter är det klart, att detta onödiga bärande skall lättare utsätta karlen för förkylning af någon lem, emedan det hindrar honom att fritt röra armarna och slå dem tillsammans för att värma sig, enär det lär vara förbjudet, att sätta ifrån sig geväret. En ganska förnuftig förändring her i detta alseende blifvit införd med posterna vid Rosendal, som icke hafva gevär. Man har ej erfarit, att vaktgöringen är sämre derstädes, och det är omöjligt att begripa, hvar före den ej kan verkställas lika väl på samma sätt på andra ställen, om man blow börjar tänka på saken. Observator.