Aftonbladet – 22 februari 1844, sida 2

dess syftning. Frejas förläggare bör likväl ihåg komma, att om ban vill draga sig ifrån misstan kan, att på den sista tiden hafva upplåtit tidnin gen till disposition för kamarillans intressen, s bör iegenting vara honom kärkomnare än elt till fälle att undanrödja en sådan misstanka genon ett fortsatt och oförställdt uppträdande för denn reform, Svenska folkets för närvarande vigtigast angelägenhet. Genom den der trosbekännelsen här om dagen, jemte några föregående artiklar, ha Freja för örigt så ökat det kinkiga i sin ställ ning och svårigheten att behålla färgen af en 0 beroende tidning, som strider för folkets sak, at hon behöfver göra allt hvad hon kan, för att för sätta sig ur densamma, och detta sker vida lätta. re genom en öppen förklaring angående representationsfrågan, som aldrig kan förefalla påkostande om ej saken i sjelfva verket är sjuk, än venom ett litet puttrande åt Biet, emedan detta ganska väl kan vara endast krigslist eller vänskapsgnabb. Med detsamma tage vi-oss friheten göra en fråga M 2. Uti några artiklar i Freja, icke så länse sedan, såg man ännu ett slags opposition emo! statsrådet Heurlin, ten hvilket hastigt slog om så till vida, som Freja helt nyligen gjorde afbön för -sina första anmärkningar i fråga om de Halländska kyrkohemmanen. Hvad vill nu detta säsa? Betyder det, att Freja helt och hållet sadlat om i sina tankar om biskopen? och då hon i sin trosbekäonelse synes vara angelägen, att konseljen icke ombytes i händelse H. K. H. Kronprinsen skulie uppstiga på tronen, är det då hennes tanka, att hr Heurlin och det system, har anses representera vid riksdagen samt i konseljen bör bibehållas af tronföljaren, — med ett ord, de! svamla systemet, det som utgjorde majoriteten ho: Adeln och Presteståndet emot de två ofrälse Stånden och emot represeniationsreformen. Hvar och en isser, att denna fråga är icke mindre vigtig än den förra att få besvarad. För öfrigt har Freja, i frågan om en förändring af konseljen, i sista numret framkommit med en sofism, som äfven förtjenar anmärkas. Hon synes neralicen framförallt frukta, att en sådan förändring skulle ske genast, och påstår derföre, at en ny regent omöjl:gen kan -känna, hvilka han bör välja till ledamöter i sin konselj, förr än han år veta det genom riksdagen. Förhållandet är ikvöäl, att alla de män, som möjligen kunna komma i fråga till en sådan plats, och som kunna anses för politiska karakterer här i landet, redan äro så tillräckligt bekanta, att ingenting egentligt nyttidenpa kunskap kan stå att vinna under de första månaderne at en riksdag, och några alldeles nya personer kunna väl ej komma i fråga. Klart är således, att sjelfva uppskofvet och det gamlas bibehållande här är det hufvugändamål författaren a trosbekännelsen eftersträfvat, åtminstone måste de: synes så tills vidare, och att koalitionen med B:et ir på vägen att befästas mer än någonsin.