Aftonbladet – 22 februari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER -) SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF: FJERDE BOKEN. Fåfånga voro Udos efterspaningar, hvart Blanka riktat flykten. Ilan bemödade sig att utforska de herdar och bönder, hvilka hade blifvit förhördas:i klostret, men de visste icke mera, än de der omtalat, och derefter upphörde hvarje spår Men Udo förlitade sig på sitt öde. Han hade helgat sig till hennes riddare och hon hade gif vit honom en underpant, att han trodde fast pi sin kallelse, och hans kärlek var bonom en hel gedom. Han uppsökte de ensligaste ställen oci tvingade sin röst till de. ömmaste toner för at framsucka Blankal. I stället för att förfölja vild. brådet, skar han begynnelsebokstäfverna af sitt oc! hennes namn uti.de vackraste unga träden. Men då hans fantasi stundom blef uttömd oc! han hade i drömmar frossat sig trött, kände har tröstlöshet och tomhet. Då längtade han efte bragder och förlorade tålamodet, enär ännu inte spår visade: sig och ej heller hon lät höra någo af sig; då kunde ban blifva svårmodig och anför tro sinå lidanden åt lutan. Så sjöng han en gång Mitt svärd och mina hästar, De glädja mig ej mer; Mitt mod, min kraft, min ungdom Med liknöjdt sinn jag ser. Jag sinnar och jag tänker Blott på det ordet här, 1 ) Se Aftonbl. N:is 47, 18, 19, 20, 91,99, 24, 26, 27 23, 30, 31, 32, 33, 534, 35, 37, 38, 59, 40, M, ä och 43.