Aftonbladet – 21 februari 1844, sida 3

Skarpe, samt, kort: derefter återkommen på vägen, med en stör gaf Anders Persson ett så våldsamt slag i hufvudet, att han genast afdånade, hvarföre Anders I Persson icke kunde lemna någon upplysning huru han fsedan behandlades; Detta skedde på eftermiddagen I vid skymningens inbrytande. Klockan 6—7 på aftonen blef Anders: Persson anträffad af några personer, :som voro stadda på väg från Hofva. De funno honom liggande slagen och sanslös på landsvägen. Anders Persson, som derförutan var af starka drycker öfverlastad, uppyväcktes af de ankomna, men på deras framställda frågor, angående hans belägenhet, lemnade han: endast den upplysning, att han blifvit slagen, utan att nämna af hvilken... -Afbrutna störar lågo i landsvägsdiket vid den plats; der Anders Persson anträffades, likasom mycket blod syntes å dikeskanten. Den misshandlade mannen blef. förd till den i trakten belägna Ebbetorps gård, hvarest han under flera dagar låg till sängs, under yrsel och sanslöshet. På begäran af länsmannen, blef Anders Persson, sedan ifrågavarande .våld. honom öfvergått, besigtigad af djurläkaren, som dervid. fann honom behäftad med sju större bål i hufvudet, ett. mindre öfver venstra ögat, två skrubbsår under samma öga på sidan af näsan, samt en mängd blänader. Tilltalade Gustaf Johansson, söm är född 1824, och ehuru, enligt det om honom meddelade prestbetyg, icke tillförene för brott tilltalad, visat olydnad mot sina föräldrar och i öfrigt ådagalagt lättsinnighet och öfverdåd, förnekade tillmälet om vanvördigt uppförande emot föräldrarne, men i afseende på åtalade rånet förmälde han, att sedan Gustaf, som ifrågavarande dag begifvit sig till Hofva by, för att igenlösa ett till färgning der lemnadt vadmalsstycke, vid middagstiden träffat Anders Persson, med hvilken Gustaf Johansson var bekant, besökte de tillsammans ett par ställen i nämnde by och förtärde bränvin, samt begåfvo sig derefter på väg hemåt, hvarunder de voro inne i ett torp på den s. k. Hofva Sand, der de gtterligare söpo bränvin och åto. Då Anders Persson på sistnämnde ställe, för att betala förtäringen, framtog sin sedelbok och Gustaf Johansson varseblef att deri förvarades penningar, fattade han genast den tanke, att under vägen bemäktiga sig dessa, i hvilket uppsåt Gustaf Johansson äfven, tillsammans med Anders Persson, som var mycket drucken, emot skymningen aflägsnade sig från torpet. Sedan de gått ett stycke, orkade Anders Persson ej längre följa Gustaf Johansson, utan lade sig på vägkanten, hvarpå Gustaf Johansson, efter fruktlösa försök, att förmå Anders Persson-att fortsätta vandringen, skaffade sig helt nära vägen en stör, med hvilken Gustaf tilldelade Anders Persson nägra slag i hufvudet, så att denne, hvilken förut af rusighet var nästan utan all besinning, blef alldeles sanslös; hvarefter Gustaf Johansson ur fickan å Anders Perssons tröja framtog den deri förvarade sedelbok, med hvilken, innehållande fyra Riksdaler Riksgälds, Gustaf Johansson genast aflägsnade sig, qvarlemnande den sanslöse Anders Persson på vägen. Och förklarade Gustaf Johansson sig icke kunna redigt minnas huru många slag han tilldelat Anders: Persson, emedan äfven Gustaf Johansson vid tillfället varit af, bränvin öfverlastad. Sedelboken hade Gustaf Johansson förstört, och till åtskilliga behof användt penningarne. Denna bekännelse återkallade Gustaf Johansson likväl, under ransakningens fortgång, och inlemnade till häradsrätten en. skrift, så lydande: Såsom jag nu är deis tilltalad och äfven arresterad för det jag: på laridsvägen:emellan :Hofva och Ebbetorp har dels skolat slagit: Anders. Persson vid Hobbesbolet, dels skolat frånröfvat -bonom. 4 Rdr Riksgäldssedlar, men det är en sådan sak jag intet känner, ej heller har med att göra, oaktadt det jag var i sällskap med förutnämnde Anders Persson, från Hofva nära till Ebbetorp; men då Anders Persson hade slagit sig så full utaf bränvin, att jog intet ens förmådde honom att med mig följa, derföre nödgades jag att gå från honom. Anders Persson sade till mig: du får gå din väg, och jag vill här lägga mig en stund och hvila, tills jag blir bran. Att bära honom med mig, orkade jag intet, och att stå der och vaka om natten öfver honom kunde jag heller intet, hvilket vidare intemtas utaf befallningsman Sjöbergs vid förra tinget åberopade vittne, Olof Nilsson i Dahl, hvilken, kort efter det jag var gången från den förutnämnde mannen, gick förbi honom, men frågade honom, om han intet ville gå till bys, men då svarade han, att han skall snart gå upp, och då var han icke slagen, oeh hvilken som sedan har slagit och röfvat honom, kan jag cke säga; hvadan jag hoppas att häradsrätten skall inna härutaf att jag är dertill intet saker. Det beallningsman Sjöberg skrämde och narrade mig att juga på mig sjelf, i det jag intet bättre förstod. Jag rodde hans ord, men han ärnade, såsom ett gammalt rdspråk säger, narra mig på en härd is, i detsamma jan lät arrestera mig, frågade han mig till, om jag jar saker till denna nu förut omtalda gernping, jag varade dertill i sanning, att jag var dertill intet saer. Men då sade han: din bofyver, om du intet tar dig det; låter jag kasta dig i tjufkällaren, tog ram nycklarne och sade: om du nu intet åtar dig lenna gerning, låter jag kasta in dig i detta otäcka läkte, dec ingen eld har varit på öfver ett års tid, ich du skall intet få så mycket ved, som du kan ålla millan dina händer, så du skall få lära dig att eta annat; men åtar du nu dig denna gerning, båe nu och inför domstolen, så varder du härmed fri,. ag, såsom aldrig hade varit ute i verlden och förökt någonting, eller visste hvad lag ville säga, eller isste hvad våda det med sig förde, förstod intet anat än detta, menniskor må säga om mig hvad de ill, endast jag. slipper tjufkällaren, Skall jag gerna la mig det, ehuru jag är dertill ej saker. Men då ig nu hörer hvad väda det med sig förer, nödgas ig hålla mig vid den facklan och tala sanning, och en är så, att jag är dertill intet saker; ty jag ar aldrig slagit Anders Persson, ej heller från. git hynom några penningar, hvilket aldrig någon renniska kan fulltyga, mycket miodre med ed styra. Men om så är, att häradsrätten pröfvar fulla äl dertill, då måste jag underkasta mig det straff, ym denne respektive domstolen mig det lagligen å BZer. . on Inte illa! Genom afhörda vittnens berättelser och vad i öfrigt under ransakningen förekommit, är fikil Gustaf Johanssons brottslighet fullkomligen ådavd