Aftonbladet – 21 februari 1844, sida 2

icke att bära dem på mig? Jag vill icke stadna bos dig! fortfor hon innerligt rörd. Ty vi förstå bvarandra icke mer. Jag går till mina fäders borg, den skall skydda! mig, och jag will, en vålnad lik, sucka öfver mitt huses falina berrligbet under dess ruiner. Farväll Det gör mig blott ondt om min trogna, trötta häst. Den skall ännu bära mig till Todtenstein och vi bafva långt dit. Jag är väl barnslig och dåraktig, som låter en häst gå mig till sinnes. Med mig har ingen medlidande och alla banna mig. Farvällp Farväl, Biankan, sade eremiten rörd, och misskännv mig.icke. Hvarföre jag synes dig hård och kärlekslös, vet du, och ditt bjerta skall säga dig, hvad jag nu känner., Hon vände sig om ännu en gång i dörren och frågade gråtande: Får jag ej heller komma till bikten, blott en gång hvar fjerde vecka? nJag vill hvarje månad höra din bikt i kapellet på Todtenstein.n Farväl l sade hon. 3 Farvällv upprepade han och de skiljdes. Men eremiten började gråta så bittert, som hade han aldrig varit en bjelte och riddare. Man måste kämpa, min Herre och Frälsarel, utbrast han, och jag skall kämpa. Den tillkämpade friden är endast frid, men; detta vare den sisia pröfningen, o, min Herre och Frälsare, den sistaly (Forts. följer.) 34 SEE renen — Fanny Elsler har i en skrifvelse till Journal des Debats, ifrån Mayland, förklarat att hov icke baft del i författandet af ett arbete med titel: Fanny Elssler at Havännåh, hvilket är en lumpen bolhandlerespekulation, ämnad att skada hennes interessen.