Aftonbladet – 21 februari 1844, sida 1

rigtigade han dem till någon det efter sin åsigt. Han påstod: Skyn kunde på intet sätt varit välluktande, utsn Måste fastmer Hafva ånvat starkt af svafvel., -— Meir Herdart och-bönder visste ies ke alt skilja emellan vällukt och helfvetesstank. — Hennes:förbundzmed denondep;ifortfor.han, pär sålunda genomsrögönvitbnen,. bestyrkt. Vi, instämma hennes för, rätta, och infinner, hon sig. ej, så bränna vihenne dn effifigen; sg och Abboten var: sedan länge van, alt genast gå in på doktoros åsister. bOch menar ni icken, frågade han, att den svarta hästen (ban. gjorde tre körstecken framför sig) var en hingst. oc Det är intet tvilfvel underkastadt. pDet är det sämsta af allt! anenade abboten. För Guds skull, herr abbot, hvarföre så ?, frågade priorvinnan: l AR Har det odjuret, Gud vare med oss! här i klosbet tillbedt FT i en svart hingsts gestalt! är han här uppenbarad och faren iden saliga syster Beatas fromma kroppshydda. — Hvem vet! — ty alla dessa nunnor och verldsliga systrar — — Och hvem ansvarar för er, fru priorinna? Har ni ock hvarje gång gått attsofva i Jesu den korsfästes n.wn; har Di hvarje gång hållit er själ vaken i honom, då ni Iekamligen insomnade, och hvarje gång i bön till .er heliga skyddsengel af andåktigt hjerta och med tydlig röst uttalat de orden: På det ej Ft T Må finna någon pats hos mig, elter: bevara mig från TT:s anlopp?, Priorinnan sönk svimmande till golfvet. eem—— Ett bloss, fästadt i en Jernring vid väggen, upplyste eremitens grotta på helkonaberget. Han satt på mössbänken och hade en latinsk bibel på knäet.