Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 2

nan tackade doktorn med tårar i ögonen, och abboten utlofvade en stor belöning, samt tillade: Detta helvetes gyckelverk måste genast förbränvas. Men kyrkan vilja vi ånyo inviga till den heliga Annas ära, på det vi så mycket tryggare må deri förrätta våra heliga bandlingar. Det skedde, som abboten befallt. På klostergården blef ett bål upprest, och ånyo skreko nunnorna: Mirakell mirakell då de hungriga lågorna i ett: nu förtärde nunne-drägten och vaxmasken. Och bålet måste först brinna helt och hållet ner, innan man åter begaf sig till kyrkan.n Orgeln brusade; helzonbilderna lemnade sina skåp, fanorna blefvo hemtade ur alla vinklar och vrår, rökelsekärlen ångade, vigvatten blef icke skonadt, och så bar det af i bögtidlig procession i alla riktningar och vändningar genom alla vinklar och vrår. MHäruppå blef requiem uppstämdt och giek lyckligt till ända. Annu tre stycken messor läste abboten för den fromma systerns själaro, hvarefter ban försäkrade, att hon numera befann sig i himmelen, och att det ringaste tvifvel derpå vore en stor synd, men att den onde slutat med sitt vanmäktiga gyckelspel och med blygd bade återvändt till sitt underjordiska rike. !49 (Forts. följer.) oSom bekant är, har bildhuggarekonsten hittills, vid framstäliningen af nägot abstrakt föremål, deriill valt ämnen. ur .mythologien eller allegoriska sinnebilder: man bar framställt Segern under bilder af en gudinna, med trofber och ryktets-trumpet, till försinnligande af historien eller de sköna konsterna har man afbildat någon af sånggudinnorna 0. 8 V.