Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 1

rn SES RARA EA om man nu aflägger det löftet att använda guldet till .den heliga kyrkans tjenst? Om detta skaffar andehjelp, menar ni? — Derom står intet i de magiska böcker jag känner. Men låtom oss göra ett försök. Vi böra ej uppböra att söka nya vägar för att komma till nya upptäckter och ny erfarenhet. Abboten tömde förtrytsamt bägaren och ställde honom tillbaka på bordet, derefter lutade han eftertänkande pannan i handen. — Men hefslagen af en häst dånade vid porten och gåfvo genljud mot den stenlagda klostergården. Ett ridande bud från St. Annas kloster störde den heliga mannen i hans betraktelser. Han hade en skrifvelse att öfverlemna från priorinnan och blef förd i abbotens välbeprydda cell, hvarest: han hade den äran att lemna skrifvelsen i hans högvördighets egna Händer. Abboten läste utanskriften och sade: En skrifvelse fråm priorinnan i St. Annas kloster är i sanning en sällsamhet, och icke förgäfves har den högvördiga frun gifvit sig den ovana mödan och till och med skickat mig ett ridande bud. Det faller mig någonting ina, fortfor han leende, fyllde sin bägare och tömde den, liksom måste han belöna sig för ett godt infall. Ni beröminer er af ert umgänge med rena andar? frågade han doktorn. De bevärdiga mig då och då med sin närhet och; sitt bistånd., Kan ni öfvertyga mig härom ? Måhändalp Så säg mig då med deras hjelp innebållet af denna skrifvelse? Ham räckte den förseglade skrivelsen åt magiern, men detine utropade med lifliga åtbörder: