DÖDEN FADDER ) SAGONOVELL AV DR HI. SCHIFF. FJERDE BOKEN. I fyra och tjugo timmar hade den högvördig abboten sofvit. Då ban vaknade begärde han el kraftig frukost, hvilket den vise och höglärd doktor Gernutus hade förutsett. Straxt sedai denna önskan blifvit uttalad, ångade en fet vild svinsskinka kokad i Burgunder, på ett silfverfa och rundt deromkring stodo inlagda frukter, sir ligt bakverk och blixtrande buteljer. — Abbote sköt sin rullstol till bordet, slickade sig om mun nen och log, och denna gången var det inge dröm. aHvarföre då,, frågade han doktorn, miåst man just fasta och vaka för att finna de vise sten? Är det icke nog med kunskapen om d elementer, hvilka äro af nöden för att samman sälta guld ? Det är ju icke endast guldet,, svarade de böglärda doktorn. De visas sten är tillika e lifselixir och derjemte förvandlar den alla meta ler. Ett sådant verk låter icke sammansätta si med kunskap om elementerna, utan fordrar bjel af befryndade andar, rien hvilka endast sluta si till likstämmiga Menniskor; sådana hvilka kunn fasta och vaka och äro upphöjda öfver de vanl ga lifsbehofvep. Tankfull blickade abbotem i den. fulla bägare! som han just nu ville sätta till Mjpparna. Oc ) Se Aftonbl. N:is 47, 18, 19, 20, 212, 9, 22, 25, 2 29, 50, 34, 32, 35, 34, 35, 37, 58, 39 40 och 4