Aftonbladet – 20 februari 1844, sida 1

Vid mitt lif icke! Det är att missbruka an deynnest och nåd. Mycket lättare kan ni j bryta sigillet och läsa igenom innehållet ord fö ord.x Abboten var blott en nybegynnare i de hem liga vetenskaperna och måste tro sin mästare, son denna gången talade tydligare än någonsin. Har bröt brefvet och Fäste. Priorinnan afgaf deri en omständlig berättelsc om det förfärliga spökeriet i klosterkyrkan. No visen blef icke omnämnd. Hon bifogade der brinnande bönen, att hans högvördighet måtte så snart. som möjligt skänka henne och de förskräckta nunnorna välsignelsen af sin höga närvaro Annu vore allt uppfylld t af ångest och bäfvan. Ingen kunde. förklara, huruledes em nunna af så helig vandel och som så saligen afsomnat som syster Beata, kunnat gå igen efter sin död och störa requiemet till sin egen själaro. Ingen ville våga sig in i kyrkan, ja icke en gång ur refektorium, der man endrägteliga fastade och bad nat! och dag, och dess oaktadt sväfvade i ständie fruktan, att det förfärliga spökeriet skulle förr eljer sednare äfven här drifva sitt oväsen, alla bö ner och fastor till trots. : aFörskräckligt! förskräckligt!s gaf abboten sir ättmätiga ovilja luft. Jag ber er, herr doktor Is ni och säg mig er mening. D.A4torn genomgick skriffelsen och visste likaså litet vad han skulle tänka derom, men abboter låg öfver bonom och ville höra hans mening. D: sade ändtligen den lärda doktorn, full af värdig bet och sjelfkänsla: Min mening, huruvida er nunna af from vandel och salig ändalykt kan ef ter fsin död åter gå igen, för att störa sitt ege