Aftonbladet – 19 februari 1844, sida 2

— I afseende på tryckningen af de sednast för samlade statsrevisorernes berättelse, har ett beslu blifvit fattadt af Hrr fullmäktige i Riksgäldskontore: på grund af kommissariernes tillstyrkan, hvilket ha nog mycket utseende af mannamån och derföre syne tarfva en närmare förklaring, än man af de skriftlig handlingarna kan inhemta. Likasom till andra arbe ten för allmänna verks räkning, annonserades nemli gen om anbuds emottagande intill en viss dag å den na tryckning. Dervid inkommo följande anbud: a boktryckaren f)berg å 24 Rdr Bko arket med corpus stil; af boktryckaren Björklund å 20 Rdr 32 sk. Bko af boktryckaren Berg å 19 Rdr 40 sk. Bko; af bok tryckaren Walldn å 21 Rdr Bko, med särskild till ökning för de större tabellerna, men tillika med an hållan att, i händelse någon annan boktryckare skull bjuda under detta pris, blifca särskild hörd, huruvid han ville nedsätta detsamma; och slutligen af boktryc karen Hellsten å 20 Rdr Bko, med bifogad förbin delse af Hr kanslirådet Wallmark, som till Hellstei upplåtit det s. k. Ecksteinska boktryckeriet att be gagnas för ifrågavarande tryckning, att Hr kansliråde ansvarade för dess fullgörande. Som nu tvenne bok tryckare hade underbjudit Hr Wallden, läto kommis sarierve, i stället att antaga något af dessa lägre an bud, kalla Hr Walldn, som då nedsatte sitt pris til 49 Rdr 32 sk. Bko arket, utan att begära särskilc godtgörelse för tabeller. Då Hellsten blef underrättac härom, infann han sig dagen derpå, åtföljd af kansli rådet Wallmark, och erbjöd tryckningen för 49 Rdi Bko, hvarvid Hr Wallmark äfven åtog sig att teckns sin ansvarighet på sjelfva kontraktet. När nu kommis arierne redan frångått den åsigter att endast rätta sig efter de ingifna anbuden — hvil. ken förändring, med afseende på bästa prisets erhål. lande, kunde hafva skäl för sig — så vill det syna: som om de antingen bort hålla sig vid det lägsta anbuc som sedermera gjordes, eller ock rättare haft anled: ning att sammankalla alla de bjudande för att höras om någon ville trycka till ändå lägre pris. Likvä skedde intetdera, utan Hrr kommissarier tillstyrkte att med förbigående af Hellstens anbud, Hr Walldr skulle erhålla tryckningen, och detta biföllo äfver fullmäktige. De anförda skälen: att Hr Walldn tryck den förra revisionsberättelsen, och att Hellsten gjor cession, samt hans anbud följaktligen vore mindre till förlitligt, synas ej fullt nöjaktiga, då arbetet icke ä svårare, än att det kan verkställas på hvilket range radt tryckeri som helst, och Hr Wailmark, som föru å Ecksteinska tryckeriet verkställt långt vidlyftigar riksdagsarbeten, gick i borgen för Hr Hellsten. Der jemte nämnes i Freja för i Tisdags, hvarest denna sal äfven omtalas, ännu ett skäl, på grund hvaraf kom missariatet snarare skulle haft anledning att under. känna Hr Walldns anbud, men som kommissariern( möjligen då icke kände eller erinrade sig, nemliger att Hr Walldn står under förmyndare, och icke af. lemnat dennes borgen för arbetets fullgörande. Allt detta påkallar, som sagdt är, någon närmare förklaring. Deremot kan man icke utan ovilja åse ett försök i Freja, att insinuera, det Hrr fullmäktige begått den ifrågavarande inkonseqvensen egentligen för att gynna förläggaren af Dagligt Allehunda, Hr Dalman. Freja nödgades väl i ett påföljande nummer äterlaga denna uppgift, emedan Hr Dalman icke hade gjort något anbud; men i stället påstår Freja för att icke behöfva återtaga det väsendtliga af beskyllningen, att Hr Wallden endast gick ärender för Hr Dalman. Det är onekligen mycket sagdt, att sträcka sina sombinationer angående ett helt embetsverks motiver så långt, då Riksgäldskonteret aldrig haft eller kunde komma att få göra med någon annan, än den som gaf anbudet, måhända blott derföre att Hrr Dalman och Wallden äro gamla umgängesvänner och stundom biträda bvarandra med arbeten åsina officiner. Imedlertid utgör denna insinuation ett ökadt skäl att önska saken närmare upplyst af vederbörande i riksgäldskontoret.