Aftonbladet – 19 februari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FJERDE BOKEN. Då Udo kom till klostret, var natten redan in bruten. Stoet dolde han i den närliggande små skogen, och sin jagthingst sporrade han öfver graf bögar och likstenar fram mot kyrkofönstret, de: S:t Anna var i ordensdrägt afbildad. — När ha böjde sig i sadeln, kunde han fullkomligt öfverst kyrkans inre. Nunnorna med vaxljus i händern: sjöngo ett requiem och sänkte en kista med hvi ta listor i grafven, och dubbelt förskräckliga syn tes de högtidliga gestalterna och de hemska be gråfningsceremonierna genom helgonets färgade glas i kyrkofönstret. — Udo fattades af ett än nu aldrig förnummet qval, och bans häst tyckte: känna det med honom; ej aktande några varningar och smekningar, reste den sig skygg och vild samt slog gnistor ur grafstenarna. Redan klingade den sista versen. Fyra nunnor upplyfte den tunga grafstenen med jernringarna för att betäcka grafven ånyo. Plötsligen spred sig ett sken i det öppnade hvalfvet, enljusnande rök steg upp derutur. Slamrande föll grafstener ner på det stenlagda golfvet. Vaxljusen, vigvattenkärlen sönko och med utropet: syster Beata — hennes andep! skyndade och trängde nunnor: na i vild yrsel ut genom den öppnade kyrkodörren. — Men midt i det ljusa töcknet syntes er qvinlig gestalt, i ena henden ett rökelsekar wu hvilket hvit ånga spred sig i tunga skyar, i de ) Se Aftonbl. N:is 47, 48, 45, 20, 21,92 ; , 50, 31, 59, 35, 34, 3H, 7, ae, Pr ber 7