Aftonbladet – 19 februari 1844, sida 1

RR NV ———— L L na behöfde jag icke krossa fönster, för att fly oc ieke stjäla en döds kläder, att i dem förkläd mig. Se här! Denna mask, som gaf mig ett s förfärligt utseende, är groft lärft, öfverdraget me vax. Jag formade den öfver salig syster Beata anlete, då jag som novis hade dödsvakten hos henn .. Dock. skynda! Jag bar dugtigt förskräckt dem om de besinna sig och återvända, väntar mig ei förfärlig död.n Udo var likasom i en dröm och kunde ännu ick finna sig i alla dessa under, dock arbetade ha raskt, och hon fästade kjortel och mask i de sön derbrutne stängerna, så att den aflidna nunnan dystra gestalt ersatte det krossade helgonet på kyrkofönstret. Sål sade bon förnöjd. Detti skall ännu en gång skrämma dem och betryggi min flygt.. Härpå räckte hon honom sitt lill knyte, fattade sitt rökelsekar, och han ville lyft: henne till sig på bästen och hjelpa henne ned på marken. Men ännu alltjemt ångade den Jjusa tjocka röken, för hvilken hästen skygde och stegrade sig. Rökelsekaret! förmanade Udo. Det innehåller den dyrbaraste balsam, hvars illredande jag som en hemlighet ärft af mina föräder, och den skall ännu göra mig goda tjenster De ljusa molnen höra till ett spöke. Jag vill bjelpa nig sjelf, men hvar är den snabba hästen, som ju lofvade mig? Udo skyndade att framföra den. Han hade lagt n fruntimmerssadel på den oeh knytet blef sorgälligt fastbundet dervid. Då han kom tillbaka, befann hon sig redan i det fria och helsade med tt glädjerop det smärta djuret, som skulle bjelva henne till snabb flykt.