MM MV MM i månskenet ett anlete, för hvars behaglghet han nästan förskräcktes. Jag tordde det, sade han, att denna röst måste tillhöra ett-sådant väsende. Du är skän som en engely) fortfor han, xoch har du äfven vingar, hvilko så lätt höja dig -öfver den höga muren? Ack, häde jag Vingar suckade den älskliga uppenbarelsen. Mig .stödjer poppelns grenar, dock låtom oss vara korta. Tiden är förliden och jag måste till min cell. Har du en snabb häst ? Ett svart sto, som icke skådat sin like.y Vill du hålla den i beredskap åt mig i öfvermorgon och på samma timma? Vid din silfverstämma! vid ditt ljufva anletel Jag vet ingen dyrare ed.n Vid midnattstimmans . sista slag går jag ur kyrkofönstret, på hvilket den heliga Anna är i ordensdrägt afbildad. Ur kyrkofönstret?, frågade Udo förvånad. Jalp hviskade silfverstämman med tillförsigt, klosterportarne äro väl bevakade och tillslutna. Der vänta mig, goda räddare! Och hvad du ock ser, förskräcks ej. I en afskyvärd förklädning skall jag komma dig till mötes. Men du skall känna isen mig på min röst, derföre äro dina samtal med dig sjelf mig en borgen, jag har lyssnat på dem allan Hvad! du har städse lyssnat uppå mig? frågade Udo. Stilla, stillal bad hon. Det rör sig ljus på sången, jag måste in. Lef väl, min enda vän, förgät mig ej, jag vill rikligt belöna dig.n i Lön?, frågade Udo. Men den rörande gestalten var försvunnen som en dröm. Ännu knar