DÖDEN FADDER ). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. TREDJE BOKEN. Hvad är detåt dig? frågade gref Eberbard sin son. Kronan vinkar emot dig, den skönaste af alla konungadöttrar är dig lofvad, konungen öfverhopar dig med bevis af sin ynnest och nåd, riddarne akta och ära dig redan såsom sin blifvande herrskare. Tala, hvad kan felas i din lycka, och hvarför blickar du så dystert?p De: spatserade i det vidlyftiga angalleriet på sin stamborg, hvilket låg på andra sidan hufvudstaden, och Edmund be :agnade tillfället att utgjuta sing bekymmer och utöste sig i smädelser emot Isalda Hon är en kungadotter, min son! afbröt honom den gamla grefven strängt. Lika mycket! utropade Edmund utom sig a vrede, jag älskar henne icke, och hon är mig a bela själen förhatlig., Saktalp fortfor grefven med värdighet. Förhatlig får och kan hon icke vara för dig, mer om du älskar benne eller icke, kommer på etl ut, ty hon är en kungadotter. Oss, hvilka börden ställt så högt, att vi kallas jordens gudar, oss anstår det ej att sucka svärmande och hyss: en smäktande :trånåd. — Våra tankar, våra sinnen, vår diktan och traktan äro riktade på det verkliga. Må de, lägre äro än vi, bygga luftslott tumla om med sina kapphästar och berusa sig i chimäriska funderingar och fantasier. Vi måste vara eniga och ense med omständigheter, ställningar och förhållanden, hvilka verka, alstra, ska ) Se Aftonbl. N:is 17, 18, 19, 20, 21, 22, 24, 26, 27 29, 50, 31, 52, 33, 54, 35, 37 och 38.