Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 2

förmälning! Kronan, hvilken jag en gång med rätta ärfver, måste jag tigga den af herrarne von Hohenhorst ?, Jag fordrar intet af dig, som är kronan ovärdigt.n Må han gerna fria till mig!, återtog IsaldaSå lofva mig att lyssna till hans frieril Jag lofvar intet! svarade hon. Han skall söka att vinna mitt bifall. Huru han skall kunna det, det blifve hans ensak! Konungen betraktade henne med förundran. Så ung,, tänkte han, och så stolt och äregirigl Derpå räckte han henne handen och sade: ,Glöm icke, Isalda, att jag af dig väntar tröst och frid i min sista stund. 19 (Forts. följer.) — DE GÄMLA HEBREERNES FÖRESTÄLLNING OM HIMLEN. Judarne trodde fordom, att himlen var en solid sfer, hvars nedersta del utgjordes: af molnen, och deras rabbiner berättade, såsom bevis derpå, följande Historia: En ung studerande var satt under en rabbins vård, hvilken bodde i ett mycket högt torn, hvars tepp nästan nådde bimlasferen. Ehuru den unga mannen ofta tillsades, att icke stiga upp till spetsen a: tornet, gick han likväl dit upp en dag, med sin brödkorg i handen och-intogs af beundran, då ban såg sferens hvälfning tätt öfver sitt bufvud. Händelsevis var ett af himlens fönster öppet; han staok in sin hand för att känna hvad som var der bakom ; men den rörliga sferen gaf honom en stöt på knogarna och tvang honom att släppa sin brödkorg. Han kom ned och berättade sin olycka för sin herre; rabbinen rådde honom att följande dag på spetsen af tornet passa på när fönstret åter gick öfver hans hufvud. Den unge mannen gjorde så och återfick sin brödkorg då han stack in handen,