Aftonbladet – 15 februari 1844, sida 1

— — — — — — — — ——-— DÖDEN FADDER ). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. TREDJE BOKEN. Alla klockor ringde, och folket trängde sig på de trånga gatorna, som funnes ingen annan plats i hela Guds vida verld. Och alla skreko med ful! hals: Lefve Isalda, konungadottren!, som bade det ej gifvits något annat ord, och menniskorna varit, djuren lika, inskränkta till ett enda läte. Tio runda år hade Isalda lefvat i klostret. D-n tidön bade drottningen, hennes moder, dött, och konung Filip trodde sig hafva blifvit varse farliga själsanlag hos sin sexåriga dotter. Han hoppade;, alt hon fjerran från thronens glans, från äregirighet och verldsluft, skulle blifva af ett mildare sinnelag, och villigt foga sig i de planer, hvilka han moget öfverväst för hennes och landets väl. Nu gick tåget igenom en herrlig äreport, i hvilken musikanter suto och smattrande musicerade på skallmejor, horn och basuner. Hohenhorsts harneskklädda ryttare drogo förut att rödja väg emellan folket, derefter kommo hundråde utvalda jungfrur med stora ymnighetshorn och strödde blommor framför prinsessan. Det var en varm vårdag, och det fallades icke blommor. Från alla rikt bekransade fönster, 2ltaner och utbyggnader flög ett brokigt regn öfver den unga, retande konungadottern och hennes lysande svit. Friska flickansigten, skönt smyekade fruar bliekade nyfiket och glädtigt neder. ) Sö Aftonbl. N:is 47, 18, 19, 20, 214,22, 24, 25, 27, 29, 30, 31, 52,55, 34, 35 och 37,