Aftonbladet – 14 februari 1844, sida 3

.de3 i går vid inträdet i sin boning af den sorgen att finna benne sfliden, hängande i ett snöre, som var så långt att hon utan svårighet bordt kunna rädda sig om hon önskat. Hon var redan på Tfemtitalet, men hade en tid visat sig grubblande.: — Det berättas att i går vid middagstiden en person, klädd i tulubb, kastat sig i sjön från klappbryggan vid Rosenbad, men blifvit hindrad från att dränka sig af några qvinnor, som fattade honom i kläderne och, med ett par tillkomne karlars bistånd, drogo honom ur vattnet. Strömmen lärer imedlertid behållit hatten och tulubben. — Missöden och bedragna förhoppningar. En skräddare L., som ej lärer vara ledamot afembetet,, och hvilken i nägra är varit enkeman, hade vidtalat sip vän P., som håller någon sorts närning, att anskaffa honom en fästmö. P. hade äfven lofvat detta och i sådant ändamål ställt L. till sig i Söndagsa ton, för att förevisa honom ett fruptimmer, som icke allenest egde ett behagligt utseende, utan äfven 43,600 Radar förmögenhet, om riksgälds eller banko, förmäler icke historien. Gläd i hoppet afvaktade L. den utsatta aftonens ankomst, men, o smärta! vid ankomsten till P. förevisades honom en gammal ful käring, som derjemte var olycklig nog att hafva ett träben, Förargad och förtviflad öfver deita vännen P:s gäckeri, tog sig pu L. ett par supar till tröst och beslöt att fara ut och åka, för att skingra sorgen samt tog isådant ändamål vägen till Södermalmstorg, att der få en åkaresläda. Der mötte han 2 dalkullor dragande en släpa, hvilken L. fann passande till kälkåkning. Han byrde således denna, tog vägen upp i Besvärsbacken, satte sig på och lät det gå utföre. Men lika ovan att styra som någon ocrfaren och nybakad hög embetsman, körde han snart mot en vägg, slog sig sjelf ganska illa, körde sönder släpan och fick betala 4 Rdr i hyra och skadeersättning för densamma. Det berättas att L. från den stunden helt och hållet afstått från vidare tankar på frieri, och deremot med fördubblad iiver ämnar öfva sig i kälkåkning. — En åkaredräng vid namn Nordgren blef i dag i poliskammaren dömd till 26 rdr 32 sk, bko böter, för det han öfverkört en slagtaredräng. Åkaredrängen, som icke hade tillgång till böters erläggande, förklarade sig nöjd att i stället undergå motsvarande fängelse vid vatten och bröd. — Den i gårdagsbladet omvämnde industririddaren Berndtsson, som under åtskilliga falska namn af skräddare tillnarrat sig klädespersedlar, har i dag åter förevarit inför polisen. Han vidhåller, att Berndtsson är hans rätta namn, och har blifvit ytterligare beträdd med att bafva bedrägligen tillnarrat sig flera saker. Af en skräddare, via namn Holmberg, hade han beställt för 400 Rdr, som likväl icke hunnit bli färdigt; af en annan hade han tillnarrat sig åtskilligt, som likväl återfålts. Dessutom ett par bottes-forter Mm. m. Hos Berndtsson fsnus äfven ett bref till en hans bekante i Götheborg, hvaruti denne uppmanades att komma hit till hufvudstaden, alldenstund man här på mycket lätt sätt kunde rangera sin garderob, ifall af behor. — På fattigherberget vid Nytorget afled i förrgår en qvinsperson, som dit tagit sin tillflykt. Örebro d. 40 Febr. . Ransakningen med de för poststölden d.: 27 Oktober förlidet år häktade skomakaren Löfgren och hans 3:ne söner fortsattes den 6 iennes å urtima ting med Fellingsbro härad, sedan len af Johan Löfgren såsom medbrottslig angifne f. I. soldaten Hellström i Linde blifvit häktad. Helltröm förnekade all delaktighet i stölden och ådagaade jemväl, att han både d. 27 och :28 Oktober samt atten deremellan funnits i Göthlunda socken, och ngifvaren återkallade jemvyäl beskyllningen såsom allleles ogrundad. För egen del ville Johan Löfgren nu nera icke heller erkänna sin brottslighet. Till Jo lans erkännande vid första ransaknpingen, hette det, rade komministern Svederus öfvertålat honom under örmenande, att endast derigenom, att sönen åtoge ig brottet, kunde fadren Löfgren fredas från häktele, och angifvelsen mot Hellström hade Johan fram: tällt endast för att: tillfredsställa både herr Svederj ch fleres påstående, att? stölden? icke. kunnat verkfällas af Johan ensam... Vid förra ransaknicgen, då ohan erkände brottet, var han, så vidt man kunde öma af alla yttre tecken, nedslagen och ångerfull öfer sin gerning, den han då till och med begrät, iu deremot vittnade hans tal och åtbörder om så rycken fräckhet, näsvisbet och liknöjdhet för den tällning, i hvilken han befann sig, att en och hvar åtvingades den öfvertygelse, att inom länshäktet en örfärlig skola för danandetsaf verkliga bofvar måste örefinnas. (N. A.)