Aftonbladet – 14 februari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER ). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. TREDJE BOKEN. ,Waiterl sade konung Filip vresigt till sin gunstling, kaptenen för sin lifvakt, det är ingen glädje att bära kronan, den medför beständig förargelse.. Förargelse, det är dock för litet sagdt! Den är en kedja af förargligheter. . Som ohyran förhåller sig till odjuret, så förhåller sig förargelsen till förargligheterna. Har man skrapat bort skinnet någorstädes, straxt: kliar det åter der., Kaptenen skrattade öfverljudt åt infallet. Konungen behagade det råa smickret; och han log likaledes. Konung Filip var liten och pussig, och hans stora hufvud lutade något emot den högra skuldråp. Men ban var vig och rörlig till kropp och själ. Han skrattade lätt och blef lätt bedröfvad. Hans mörka ansigtstärg, de tjocka becksvarta lockarna och de små qvicka ögonen gåfvo honom ett tomtartadt utseende, älven då han skrattade och visade alla sina små skarpa tänder. — Men likaså plötsligt försvann teendet kring mun och ögön, och den gamla dystra misslyntheter dykte åter upp. — Walterl! sade han, vore jag en hedniag, målade jag förargelsens gud som en krönt konung; ty jag är förargelsens gud.n ,Uch förbvadskull är Ers Maj:t det? frågade Walter. R Förh vadskull? förhvadskull? Frågan är inte illa, ty jog hår ett uppdrag för dig. Simla al ) 8e Aftonbl.. N:is 17, 18, 19, 20, å1, 92, 24, 26, 27 29, 30, 31, 32 33 34 och 5