jede i stället högljudt gråta, såmt, gående af och än på gölfvet, Yrida händerna, derunder han frågade Ingvaldsson, om denne vore missnöjd med;hans, arbete. Efter att hafva fått. ett nekande svar på sin fråga, blef -han väl-något lugnare, men visade sig likvälsärdeles orolig. Ingvaldsfon och dess hustru förundrade sig mycket öfver Källgrens ovanliga sinnesstämning och besynnerliga beteende, hvars orsak de då icke kunde förklara. Eter omkring en -half timmgs.uppebåll i stugan, begaf Källgren sig ut, och enligt sin egen uppgilt, till marknaden, den han följande dag bevistade. Der sålde han snusdosan till en okänd manvsperson, ech använde de rånade penningarne till inköp af en mössa, samt mat och bränvin. I Vid återkomsten från marknaden, ända till de:s Källgren häktades, var han sig olik, nedslagen, sluten och orolig, så att det tydligt syntes, att han hade något, hvarpå han grubblade. Källgren erkände och uppgaf frivilligt vid tingsrätten, att ban föröfvat rånet sålunda, som ofvan är berättadt. Sin bekännelse aflade han. med särdes lugn och frimodighet, utan att röja minsta ånger; men på domhafvandens föreställning om det svåra straff, som på brottet kunde följa, blef Källgren häpen och bestört, likasom han förut derom saknat kännedom. Då ransakningen den 47 Juli fortsattes, tillstädesvar målseganden Peter Persson. Han var då temligen återställd till helsan ifrån den sjukdom, som det af Källgren begångna våld ådragit honom. I följd af det erhållna slaget hade Peter Persson fått ett stort och djupt ärr i pannan öfver högra ögat. Hvad Källgren uppgifvit om händelsen vitsordades af Peter Persson, med tillägg, att han (Persson) under våldet fått en tand utslagen och två tänder lösbrutna; att då Peter Persson vid rånstillfället gjort försök att resa sig upp, Källgren flera gånger härdt och häftigt med knäna knuffat honom i ryggen; samt att Peter Persson efter misshandlingen varit besvärad af blödspottning, svindel och ryggplågor. Tingsrätten dömde, jemlikt ,24: 6 och 20: 9. M. B., Erik Magnus Källgren att balshuggas. När Götha Bofrätt tog målet i betraktande, yppades skiljaktiga meningar. Ett par af hofrättensledamöter ville göra Källgren till röfvare, och åberopade 24 kap. 4 missgerningsbalken samt kongl. förordningen den 40 Juni 1841; men pluraliteten förklarade den brottslige helt simpelt för rånare och dömde honom, i fört mågo af 20 kap. 9 missgerningsbalken, att genom halshuggning mista lifvet. Tillämpningen af 24 kap. 4 6 skulle hafva gifvit samma resultat. Målet är underställdt Kongl. Maj:ts pröfning. — —fiil — En industririddare, som en tid bodt på Hotel de Wien härstädes, och lärer vara från Götheborg, samt svängt sig tappert såsom en elegant, är angifven att under. åtskilliga namn såsom baron Reutersvärd, Sandelhjelm, Sandelin och Berndtson hafva från diverse skräddare tillnarrat sig en lysande garderob. Uppkallad i polisen, hvarest flere skräddare äfven hade infunnit sig, blef han hastigt metamorfoserad ifrån en dandy till snart sagdt hamnbuse, derigenom att den granna paletoen och fracken-utbyttes emot en fångkappa. — Vid den af Nerikes Allehanda meddelade och i Aftonbladet för d. 7 dennes intagne notis angående bröderne Asker i Örebro, har en person begärt få göra den anmärkning, att den deri omnämnde Oscar Asker, före detta icke artillerist, utan volontär vid lifregements hussarkorps, icke varit den som angifvit kandidaten Thomå, och att denna gerning tillkommer en tredje Asker, som är förste konstapel vid artilleriet. — I Gefleborgs läns tidning läses: Elt äfventyr i Gefle. Till vintermarknaden i Gefle reste från hemmet en bergsman med dräng och tvenne hästar. Sedan han gjort sina upphandlingar i staden, begaf han sig klockan 6 på aftonen på hemvägen från sitt harda qvarter, och klockan 8, vid den Lid, då mannen trodde sig vara vid första hvilstället, Taflan i Wahlbo, stadnade hästarne, och drängen, Olle, kommer då till sin, husbonde der han låg i sin släda och omfåmnar honom ömt. Bonden, ovan vid en sådan vänskapsbetygelse, yttrade till drängen: Sej, Olle!-hva ä nu åt dej, såm ä så blödugan? Den förmenta drängen aflägsnade sig, — och bonden såknade både honom och sin plånbok samt befamn sig vid undersökning på en af stadens mindre besökta gator. Hvart Olle tagit vägen, är ännu okändt. EAA