att de utgöra 9 fot i längden. Och kan som någo synnerligt anmärkas, alt denna Pisang är den för sla i riket, som kommit till mognad. — !! RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En förtviflad utväg att erhålla marknads4 penningar. : ; Å urtima ting med Stegeborgs skärgårds tingslag lföretogs den 26 Juni sistlidet år ransakning angående Idrängen Erik Magnus Källgren, hvilken blifvit häk tad och tilltalad Tör rån. . Källgren, som den 19 i nämnde månad för sin hus !lbonde, torparen .Sven Ingvaldsson i Mörkö, utgjor Idagsverke vid sätesgården Engelbolm, och påföljande dag ämnade bevista marknaden i Waldemarsvik, had för någon af de andra dagsverkarne beklagat sig, at -han icke egde några marknadspenningar, med yttran de tillika, att han i allt fall ämnade besöka markna Iden, enär, som orden fallit, han nog under väger kunde träffa några vestgöthar eller andra, som ha de pengar, och dem skulle han stå ihjel; men Käll Igren hade skrattat då detta sades, och det tycktes så Iledes endast vara eft skämt. Han hade likvist tillfö Irene varit straffad för första resan stöld, och i-allImänhet gjort sig känd för dåligt och-klandervärdt luppförande. : Om aftonen kom torparen Peter Persson från Stensätter till Engelholm och lemnade Källgren en sedel å 3 R:dr banko, med anmodan att köpa ett qvarter bränvin. Källgren fullgjorde detta uppdrag och återlemnade de 2 R:dr 40 sk. som återstodo, sedan bränvinet blifvit betaldt, hvarefter Peter Persson med bränvinet undfägnade de på stället närvarande. Sedermera begaf sig Källgren, i sällskap med Peter Persson och drängen August-Trysell i Dabl, på hemvägen. Vid Mörkö uppgård tog han vänskapligt afsked af sitt sällskap... Han var då redig och nykter; och ingen sinnesfötändring märktes på honom. Men under det Källgren förfogade sig mot sin: bostäd, kom han att besinna, det ban dågen derpå skulle bevista marknaden i Waldemarsvik, för att dels efterhöra annan tjenst, helst Källgren blifvit uppsagd från sin då innehafda, och dels. köpa åtskillige för sig. behöfliga persedlar, samt att han dertill ej var försedd med penningar, och efter all sannolikhet då för tillfället ej kunde erhålla några af sin mindre bemedlade husbonde. Peter Perssons 2 R:dr 40 sk. hörjade leka.honom i hågen, och han beslöt att med våld afhända honom dessa penningar. Enligt Källgrens försäkran inför tingsrätten, hade emellan honom och Peter Persson ett vänskapligt förhållande städse egt rum, så att Källgren ingalunda skulle hafva fattat ett sådant beslut, om han insett någon möjlighet att på annat sätt förskaffa sig nödiga marknadspenningar. Men nu kände han ingen tvekan att genast verkställa sin föresats; och som han hade sig bekant, att Peter Perssons och -Trysells hemväg skiljde sig åt vid Mörkö mellångården, hvadan han förmodade, det Peter Persson snäårt skulle blifva alldeles ensam på sin vandring åt hemmet, begaf han sig i sådant ändamål åstad öfver en närbelägeh skogsbacke, sedän han i förstugan tillsin häsböndes boningshus insatt sin medhafda matsäckskorg. Några minuter efter det Peter Persson, vid Mörkö mellangård, der bans och August Trysells hemvägar skiljdes åt, blifvit lemnad ensam, fick Trysell se Källs gren, med serdeles brådskande gång och rockskörten upplyftade under armarne, begifya sig samma väg som Peter Persson tagit. På Trysells anrop och fråga hvart han ämnade gå, svarade. Källgren endast, att han skulle hemta en glömd rock, hvarefter han utan uppehåll fortsatte sin vandring. o . Försedd med en stör, den han hemtat från en i grannskapet varande gärdesgård, ställde Källgren sig i försåt för Peter Persson bakom en buske, belägen alldeles intill den gångstig, Peter Persson hade att vandra, och i sådant uppsåt att först med stören gifva Persson ett så hårdt slag, att han skulle blifva sanslös, samt derigenom be: öfvad förmågan att igenkänna Källgren under rånets föröfvande. Då Peter Persson efter ett par minuters förlopp kom utan sällskap till stället, tilldelade Källgfen hönöm med stören ett så hårdt slag i hufvudet, att ban deraf erhöll ett svårare sår och var nära att falla omkull; men som han icke g-nast föll, rusade Källgren fram och skuffade honom framstupa, samt satte sig derefter grensle öfver Peter Perssons axlar och tryckte så hårdt hans ansigte ned i sanden, att ban beröfvades tillfälle och förmåga icke allenast att värja sig emot Källgrens våld, utan äfven att ropa efter bjelp. Under det Peter Persson hölls liggande i denna ställning, tillgrep Källgren hans penningar, äfvensom en snusdosa, hvarefter han, utan att inlåta sig i samtal med Peter Persson eller honom på annat sätt våldföra, tog till lykten och begaf sig till sin bostad. . Källgrens husbondfolk, torparen Sven IögvaldsSON Och dess hustru Lena Månsdotter, vittnade, att då Källgren kom hem om natten, efter rånets begående, hade han bultät så häftigt på förstugudörren ; hvilken. var stängd, att stugufönstren skallrade, och, sedan han blifvit insläppt, i sturska och Pockande ordålag förklarat, det han ärnade begifva sig till den förestående marknaden i Waldenarsvik, samt begärt dels sin orlofssedel och dels några marknadspengar. Då Ingvaldsson sagt sig ej kunna lemna några penningar, hade Källgren blifvit särdeles uppretad, utfarit i svordomar och 0idigheter, samt slutligen sagt sig i allt fall skoa gå till. marknaden, enär han trodde sig kun-. Pa få lina penningar af sin bror. Sven Ingvalässon vågade icke gifva den uppstudsige drängen näpst och illrättavisning, enär Källgren städse gjort sig känd såsom öfversittare och slagskämpe, samt Ingvaldsson således fruktade att Källgren i sädant fall icke skulle iragit i betänkande att med hugg och slag öfverfalla honom, ehuru Källgren då för tillfället tycktes vara