Aftonbladet – 13 februari 1844, sida 2

visste jag hvem mitt hjerta, fullt af kärlek tillhörde. Huru? min fader! afbröt Blanka den läsande, så är ni gref Greifenberg von der Klaue?, Jag var detl sade eremiten, ty i dag är jag glömd och min kusin bär det namnet. -Derefter fortfor han att läsa: Men med prinsens död var ogerningen icke fulländad, och det gällde först att låta en oskyld:g böta, som våldsverkaren. Herr Theobaldblef inslämd. Att inställa sig var att gå en säker död till mötes. Men Hr Thbeobald beslöt att inställa sig. Visserligen är denna borg befästad, sade han; ,och jag kunde trotsa konungen: och kela hans makt; men detsamma kunde ock en röfvare och missdådare. Den skuldfrie vet att dö,-och skulle en åtltioårig gubbe ockra med sitt lif?. Stor och irorik slutar min slägt med mig, ty med konungakronan har jag förbundit den. Och samma missdåd, som beröfyat mitt dotterbarn fader och krona, tillintetgör mig. — Dör jag ock en: förbrytares död, skall dock den tid komma; som bringar mig åter till ära.n Jag meddelade honom härpå mitt beslut att blifva. munk, och han utbrast bögeligon glad: Ja väl, en försyn vakar öfver oss, och beslut, sådana som ditt, komma ifrån Gud. — Greifenberg; sörj för min Blankaly, Jag lofvade det. Mitt lifs uppgift är fulländad , fortfor han. pJag efterlemner uti skrifter, mitt hus historia väl: ordnad. Och beröfvar man äfven min Bianka fadersnamnets glans. och rättigheter, så skola dessa skrifter återställa buset Todtensteins rykte och härlighet. Äfven efterlemnar jag åt henne en rik skatt, med hvilken hon kan. stifta ett kloster och sålunda lefva i frid med kyrka och stat.n Hvad? ropade Blanka, jag skulle tåla, att raan stal-af mig mitt fadersnamn och låta denna blygd gå öfver min dyra moders graf? : Det gifves skrifter och urkunder, som intyga min moraders oskuld, och jag skulle låta dem multaa, ills den orättvisa verlden af sig sjelf insåg allt ? Vanmäktiga barnI ropade eremiten, phvad örmår du?