Aftonbladet – 13 februari 1844, sida 2

Huru dog min möorfader? frågade Blanka, sjunken i tårar. Jag har upptecknat det här, svarade eremiten och sökte i en skrift. Han läste: Konungen lät döma Hr Theobald till bålet. Men deri instämde icke Grefvarne och adeln, utan begärte en ridderlig död för honom. Hans dot blef sedermera mildrad, och i närvaro af trettio ädlingar skulle han blifva halshuggen. Korunogen ville ieke vara tillstädes vid afrättniogen. Men Prins Filip var icke så blödsint, utan bevistade densamma. j Hr Theobald inträdde i de trettio riddarnes krets, frimodigt höjande sitt silfverhufvud, hvilket de åttio åren icke förmått Böja. Han tålte inges beröring af bödelns hand och skar sjelf af de hvita lockarna i nacken, på det de ej måtte vara till hinders vid dödshugget. Han lät icke förbinda ögonen, kastade en sträng blick på Pprinsen, föll på knä och omfamnade blocket. Hugget föll, men bödelsknekten fattade. icke bastist. nog. det blodiga hufvudet; det rullade fram till Prins Filip, som vanmäktig föll af stolen. Den följande dagen lät pfinsen hugga hufvudet if bödelsknekten för hans-oskicklighets skull och 08 och var glad, ty. denna gången rullade icke hufvudet fram emot hans fötter. — Han hade hela den föregående natten drömt, att Hr Theovald trädde fram tillshonom, tog sitt hufvud af bålen och slungade det till hans fötter: Detta visste alla i slottet. PrinsFilip, utom sig af ånsest och förskräckelse, hade väckt alla sina tje are. Då han mot morgonen åter inslumrade, ade han ännu en gång haft samma dröm: och amma ångest. Denna, dröm skulle äfven vakande förfölja höom; ty Gud vredgas öfver synden och straffar jäilen med egna sjukdomar. Filip är nu konung, — och alla förbrytare — riddare eller gemena — Jåter ban halshugga, och pe vistar städse sjelf afrättningarna, och fröjdar ig, att busudena vackert stadna i böde!ns hand och iete rulla honom på fötterna. Härmed vecklade eremiten papperen tillsamnans och sade varnande: Derförte, jungru, öf;erlemna Gud i häninden!s (Forts. följer.) s