Aftonbladet – 13 februari 1844, sida 2

—-—--—-8-—--—-— —— --—-—-2 --——nPDeIeanassshzssonmoev. Att döfp sade Blanka. Jag har mod att fram träda för konungen och kalla honom en mördar och röfvare. -En riddare skall det väl finnas, son kastar handsken för mig till gudsstrid.y Hvilken vild ande talar ur dig, jungfru? frå gade eremiten förundrad. Och skulle jag framgent bedja, fortfor Blanka så beder jag till Gud om grafvens rättvisa fö de mina. Och skulle jag hjelpa nödlidande oc! olyckliga, så skall jag söga: mEdert lidande röre mig ejlm och vill jag vara medlidsam,så måst jag gråta öfver de minas lidande. Blanka! Blankal, sade eremiten mildt. De heter: Älska edra ovänner, välsigna dem son eder förbanna, görer dem godt, som eder hat beder för dem som göra eder skada och förfölj eder, på det j skolen vara eder fadets barn, son är i himmelen., Och Blankas vrede var uttömd; hon gre häftigt. : I detta rum var det, fortför : eremiten, som jag sista gången såg din morfader: Han: satt på denna stol och bade dig i sina armar. Han önskade mig farväl och ett återseende i en bättre verld, och dig tryckte: han till: sitt hjerta och kysste dig. — Inte sannt, Biankalm frågade han, det är ju dig nor; att du är en Todtenstein?n, — Du såg på honom med stora ögon och med barnsligt allvar och sade: Jal — mOch skall du åter bringa det hamnet till rykte och ära? — mmJa, jan upprepade du och nappade lekande i silftverlockarne, som skuggade hans kind. Han brast ut i tårar, Ännu en gång kysste han dig — det var bans sista kyss — och han lemnade dig åt mig N Få dagar derefter öfverföll Gref Eberhard von Hohenborst Tödtenstein. Han sökte dir, skrifterna och skatterna. Men du befann dig hos roig i klostret, och skatter och skrifter voro väl förvsrade. Hohenhorst kylde sin vrede mot de toma väggarna. — Hvad som bevekte honom till sådant oridderligt dåd, den tvetydiga mannen, hvilken åtminstone tycktes hålla med den nya thronarfvingen, hav först i dessa dagar blifvit klart. Prins Filip förmälte sig med denna mäktiga vasal!s syster, och nu var han säker om kronan.