Aftonbladet – 12 februari 1844, sida 1

lå hon återfinner henne och sluter henne i sma rmar. Fru Torslow är en stor skådespelerska: menniskohjertat med dess finaste fibrer ligger öppet för hennes klara: och snillrika blick, och hon iterger dess rörelser, dess känslor med en sanning, ett mästerskap, som stämpla den fulländade artisten. Någonting så djupt rörande, som secenen emellan henne och Esmeralda i sista akten, har referenten måhända aldrig sett från någon svensk skådeplats, och bland alla åskådarne fanns säkerligen icke en enda, mäktig af kärlekens känsla, som icke ovilkorligen rycktes med i alla dessa skiftande rörelser af fråktan och lycksaligbet, som senombälvade modershjertat. Att se fru Torslow . denna rol, är. att se hvad vårt land äger ypperst denna väg; och det är utan tvifvel, att man i mången hutvudstad i Europa förgäfves skulle se ig om efter hennes like. — Biet anmärkte i Lördags, att den artikel: sorträtter ur våra dagars literatur-historia, it vars slut den granna: komplimenten åt. H. K. H. Cronprinsen förekom, hvarvid vi för ett. par daar sedan fästade publikens uppmärksamhet, utjorde fortsättning af en redan för ett balft år edan börjad artikel, mot hvilken Biet afgifvit en eservation i vissa delar. Vi anse för en skyldigret, att upptaga denna upplysning; men man måte i alla fall erkänna Biets fina takt, att efter så ånga mellanrum upplaga slutet, hvari det citeade loftalet förekom just nu.