Aftonbladet – 10 februari 1844, sida 2

låga, och är tyvärr likaså stolt och kallsinnig som välbildad. Äfvenledes är jag så van att an ställa nederlag bland alla qvinliga bhjertan, att jag icke en gång känner medlidande med offren fö mina bebag. Hvad skulle det således blitva af de ädla och sköna damerna, om de fingo se mig! Och råder ni dem också, att hålla sina sköna ö gons blickar fjerran från mig, så äro de huld: Evadöttrarna nyfikna och npygiriga, och det skulle blott så mycket mer beveka dem att störta sig förderf. Dessa ord blefvo uttalade på betydlig! afstånd; dock hörde man dem tydligt. Dina betänkligheter äro onödiga, svarade ma. giern, ty damerna äro icke här tillstädes, Vis: dig såledesl, Här är jag! ropade samma röst klart och all deles i grannskapet — och en femte Therafim vi sade sig, hvilken man icke kunde åse, utan at skratta. . Han var klädd i hvitt atlas med silfver broderier, och en liten rosenfärgad mantel met gyldene snören. Hans ansigte var ett behaglg vaxanlete, hvitt och rödt, med en lång, kroki; näsa, kornblå ögon och en liten rosenfärgad mun Kring panna, kinder och hals svallade en oer börd peruk af småkrusiga, linfärgade lockar. De tycktes, som bade Vindböjtel köpt sig alla möj liga behag tillsammans på en julmarknad, Förmodligen vilie magietn ännu längre fortsätt marionettspelet, men konungen tycktes icke län gre finna något roligt i detta skämt; magiern åt nöjde sig derföre med att säga: Prata ej nu län gre, Vindböjtel; ty der Vindböjtel, Renommist Bramarbas ech Nimrod komma till tals, der ka man ej motse något slut. — Här är din orgel gör din skyldighetb