Aftonbladet – 10 februari 1844, sida 1

en stor kanna, som väl rymde tio :stop. och törn de: den i bägaren, som knappt kunde innehåll mer än tvenne stop. Men; den toma kanna svängde han lätt i luften, till ett tecken, att de ej fanns någon droppe mer i den. — Med en an dra och tredje kanna gjorde ban likaledes; och alla visste icke, hvad: vi skulle tänka. och hvar vinet tog vägen. , Det har nästan lyckats mig,, sade magierr leende öfver vår förundran, att skyla bägaren botten. Jag tviflar icke, att med ytterligare sj kannor fylla den upp tiil randen.n i Ett hbjertligt skratt lönade detta utmärkta kons! stycke. Moegiern tömde ännu. sju kannor i de lilla bägaren och svängde för hvarje gång det lät tade kärilet högt i luften. Derpå sade ban: Rig tigt, bägaren rymmer ännu hundra stop! ek sannt! Man ser icke det på honom? — Ny hjertliga salvor af skratt. , Bägaren hade naturligtvis blifvit så mycke tyngre, och med stor svårighet lyfte magiern up den och satte den till sin Therafims läppar. Ni gick. det kluck; kluck! och innan man visst ordet deraf, hade den lilla Renommisten tömt bä garen. Han flåsade fram ett behagligt acky oci tillade: Nu har jag åtminstone fuktat läpparna så jag kan blåsa en ny fanfar., Fuktat läpparna, oförskämdel, ropade magi ern. Och dertill behöfver du hundra stop vin? Ja,, sade Renommist; ty min törst är stor. Afven konungen råkade i gladt lynne och sa de:. Det skulle icke förundra -mig; om PBenom mist utfästade sig att tömma verldshafvet.n Utansuppfordran af magiern vågade Renommis svara konungen: Hvarföre, ers majestät, skull