Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Delsbo, Fredagen d. 49 Jan. detta år körde prostinnan Stillmarks 3:ne drängar och soldaten AM 98 vid Delsbo kompagni O!of Hård, som äfven tjenar bos prostinnan öfver vintern, till skogs efter ved. Framkomne dit veden skulle tagas en åttondedels mil sydvest från sjön Longen vid foten af berget Jernklint, skingrade de sig någotifrån hvarandra för att uppsöka och hugga torrtallar till lass. Hård utsåg ör sig en stor fura, men vid efterseende märkte han en vid håla bort under trädets rot och att en björn låg derinne. Han skyndade då genast derifrån till de andre drängarne och yttrade till dem: Nu skole vi skynda oss hugga lass, så skole vi sedan gå och hugga ibjäl en ktjörn, som jag sett ligga der borta.p Så snart vedlassen blifvit huggna, så följdes drängarne åt till björnhålan. Sedan de nu övertygat sig att en björn verkligen låg derinne, ville Hård genast utmana honom till strids på lif och död, churu de icke hade några andra vapen än sina yxor. Men de andre drängarne, mindre krigiske än han, ansågo detta för öfverdådigt. Hård förklarade sig då vija ensam utmana fienden, endast de andre vyille lofva att hjelpa honom i händelse han skulle: duka under; men äfven detta vägrades. De afligsnade sig då ett godt stycke och höggo sig hvar sin trädstam, så tunga de förmådde bära. Återkomne med dessa, satte de först verkligt 2:ne af dessa trädstammar tvärsöfver hålans öppning, så att den ena ändan fästades mot jordvallen nere i hålan och den andre ändan. mot furen. Derefter skjöts en 3:dje trädstam 1tvärsöfver de förre rakt in i hålan, under det Hård stod vid sjelfva öppningen med lyftad yxa och en af drängarne höll på de 2:ne förra trädstammarne vid furen, så att de icke skulle rubbas. Björnen fattade nu tag uti och skakade den inskjutna trädstemmen så häftigt att 2:ne af drangarnpe vore nära att fälla modet, fruktande att björnen skulle springa ut uppföre densamma. Men Hård mente att han skulle vara välkommen. Det dröjde också icke länge förrän malle rusade till, men fick i hålans öppning ett skarpt hugg vid ena ögat. af Hårds yxa och drog sig hastigt tillbaka. Yxan hade dock slintat efter benet och hugget således i stället för att dödligt såra endast retat: Han rusade derföre snart ånyo fram och det med sådan häftighet, att då i den trånga öppningen hans rygg stötte mot furens, rot, trädet våldsamt skakades; men som han icke hastigt slapp ut och åter möttes af 2:ne yxor, så måste han ånyo drega sig tillbaka. Han kom väl äfven sedan fram i hålans öppning, men skaften på yxorne togo alltid mot de dit lagda trädstammarne, så alt de icke kunde gifva honom dödsbugg. Drängarne tillbommade då, sedan de förlorat hoppet att kunna döda björnen utan annat vapen än yxan, hålän straxt med flera trädstammar och foro hem. Morzonen derpå begåfvo de sig åter dit, beväpnade med 2:ne bössor, och skjöto honom. Han var rätt stor, dess hud är 3 alnar och 3 qvarter lång. (G.L.T.) Norrköping d. 7 Febr. Hustrun till en dräng här i staden har begått den oaktsamheten att lemna sitt nära 2 års gamla barn ensamt i boningsrummet, i hvilket på ett bord brann ljus. Lågan af detta fattade genom någon oförsigtighet af barnet i detsammas kläder och vållade så betydliga skador, att det inom ett par dagar afled. Modren kommer att ställas under tilltal. (N. F:)