Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 2

taga kännedom deraf, STALLBRÖDERNA BÖRJA RANGERA SIG. Biets -beskedlise Edmund berättade för ett par dagar sedan i så kaliadt bref, att kort!ekar och kaffesumpar här i hufvudstaden varit flitigt rådfrågade i anledning at Konungens sjukdom. Detta är verkligen sannt; och på många år hafva kanske icke så många sorter patience blifvit az-: da,, som i dessa da.ar. Det finnes likväl för teckentydare vissa andra märken, som äro långt mera pålitliga än korttekens, och deribland kan man räkna ett par sådana, hvarmed Biet och Freja i dessa dagarförsett allmänheten. Det är nemlixen bekant, att Biet under hela den förflutna tiden stått i et visst något tvunget och spändt förbållande till den politiska nyans, som man bevämnt framtiden; Biet har der ej rätt vetat huru det skulle vända sig, och serskildt har Biet för några dagar sedan. framdragit såsom bevis på sin nsjelfständighet, och sitt lyckliga oberoende, att B:et innehållit anmärkande artiklar i fängelsebyggnadsfrågan, ett ämne, hvilket thronföljaren, som bekant är, behandlat i de nya systemernas anda. Freja åter har i flera år, såsom man vet, visat en fullkomligt fiecdtlig sinnesstämning emot framtiden, och det så tydligt, att det är i hvarje läsares minne, utan att här behöfva upprepa några detaljer. Vi vilje nu ej uppehålla oss med betraktelser öfver orsakerna tull dessa båda fenomener; vi erinra blott om sjelfva detta faktum i förening med den andra bekanta omständicheten, att det möjligen kan förklaras af den spänning, som man ansett vara förhanden äfven på ett aånnat håll. i Det är derföre dubbelt intressant att se, huru de båda stallbröderna bete sig wid ifrågavarande tillfälle. Just i dag förekommer under titeln: Por: trätter ur våra dagars litteraturhistoria, en recension eller rättare ett sammandraget register af Kronprinsens nämnda skrift om straff och straffanstalter, hvilken slutar. med följande elegarta omdöme, deri vi med kursif stil utmärka det vigtigaste : Skulle jag äfven hafva förmått återgifva grunddragen af bokens innebåll, så har det legat både.utom min: bestämmelse; och isynnerhet öfver min förmåga, att tillegna mig den sköna färgläggningen af den enkla och rörande vältali het, at de högsinta grundsatser, af det återsken utaf ett ädelt hjertas utvjutelser, belyste af t skarpt och omfattande snille. samt af indicerna till den ovanliga beläsenhet, som göra detta arbete till ett af de skönaste och snällrikaste, som någorsin flutit ur en svensk penna.n Tinstämmande i det redan af.oss yttrade omdömet, att ifrågavarande arbete utmärker sig såväl genom en ädel anda. af humanitet och känsla för. men: niskorätt, som genomgår detsamma, som genom förtjensten i dess uppställning, fästa vi blott uppmärksamheten på den; verkligen fina takt det visar hos Biet, att komma fram med sitt loftalderöfver just nu. Äfven bör man med beundran tillstå, att hofmannens språk aldrig kunnat uttrycka sig mera blomstrande, än det här skett, och det undras storligen om icke artikeln är ett specimen af sjelfva herr hofkanslisten, att dermed förtjena Sina. sporrar. i Hvad : Freja beträffar, så är det ännu märkligare att erfara den ifver, bvarmed hon i numret för i Tisdags försäkrar, att hennes föregående anfall på. framtiden och insinuationer mot andra blad, att bafva velat röka för densamma, alldeles icke innehållit, och icke kunnat innebålla ringaste fiendtlighet mot tronföljarens person; och hvad än mera är, uti en annan, serskild artikel talar hon om det närvarande ögonblicket såsom en tidpunkt, då en regent med oförsvagad mannakraft kommer att taga statsrodret i sin handv. Detta låter helt annorlunda än de stereotypa klagomål Freja förut alltid utgjutit öfver. vnyansenn, och hennes nobla harm emot: dem, som ville krypa bakom sonen, för att hugga på fadrenx, 0. s. v. Man ser således, att stallbröderna. börja rangera sig, såsom vi yttrat i öfverskriften. Åtskillige Bergsmän, i Wermland hafva äfven förenat sig i de rån andra bergslager till Regeringen ingine petitioner an: åerde å!gärder för ERAN SNS 1 BRIS SSR SDN INSER RIK ATEN MAREN 1