Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 2

fern, så upphör den :ondes makt och Therafim blifver åter en plumpt tillskuren -rofva, rot eller rättika. — Den ondecär uppfinningsrik, och den hvita magin bar möda att skaffa honom allt hvad han fordrar. Jag skall nu medelst hvit magi förevisa en sådan Therafim.n Han: slog med sin trollstaf på bordet. En fyrkantig öppning uppstod, ur hvilken en äfventyrlig figur. reste! sig, . medrett tjockt hufvud, stora svarta ögon och en med dubbla tandrader beväpnad Mun. s ,Hur heter du? frågade magiern. Den underliga dockan rörde tacktmessigt underkäftarne och sade med hes stämma: Jag heter Nötknäppare, så kallad af min makalösa färdighet att knäppa, nötter, så väl valsom hasselnötter, samt kärnorna af hvad frukt som helst. : Ltå mig göra ett försök; men akta uppå takten, som mina tänder slå, på det icke edra fioger måtte röna valnötternas öde, ty köttet genombiter jag såsom det gröna skalet, knäpper sönder benen, såsom de hårda nötterna och lemnar blott märgen öskadad likasom den söta kärnan., Det är då åtminstone en tröst,, svarade magiern; och jag vågar löst derpå. Han tog under många höflighetsbetygelser en liten tallrik med valoch hasselnötter från: taffeln, skjöt skickligt och raskt den ena efter den andra mellan tänderna på sin Therafim, som muntert knäppte dem itu, och slängde dem lika skickligt tillbaka på tallriken. Derefter visade han nötterna och de voro ganska sirligt sönderknäppta, det hårda skaJet gick af på samma gång, som det gröna, och kärnan var för hvarje gång hel.