Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 2

tackjerns-producenternas räddande för de faror, som synas förestå, derigenom att en del tackjern kommer att ligga osåldt, osktadt priset derå nedgått från 40 rdr till 5!V3, ja, efter uppgift i landsortsblad ända till 4 rdr per Skepp. De utvägar petitionärerne föreslå äro, liksom förut, alternatift, rätt till tackjerns-export eller rätt för bergslagerne till smide. Ty värr synes intetdera kunna båta för ögonblicket. Utsigten för export. af Svenskt tackjern är ringa eller ingen; fastmer börjar man i sjelfva Finland — hvilket hbittills ansett rättigheten att förse sig med ett quantum svenskt tackjern för en lörmån — att spekulera på införseln af. Engelskt tacbjern, som erhålles till lägre pris, och dessutom börjar den opinion vinna insteg, att icke så mycket tackjernets beskaffenbet, som icke mer smides-sättet inverkar på det blifvande stångjernets beskaffen-het. Beviljande af smidesrätt för bergslagerne är: visserligen billigt och synes ej böra uppskjutas,. men ej heller kunna rädda bergsmännen !ör ögonblicket. Allt erinrar nu huru illa det varit, att man icke längesedan hastat att lossa banden på jernhandteringen, och att Regeringen , oaktadt de bemödanden, som för några år sedan gjordes i detta som i annat, dnrifvit sakerna till det yttersta. Det är nemligen kunnige bergskarlars mening och äfven i och för sig sjelf tydtiut, att om. de krafter, som åstadkommas af täflan, blifvit i tid.satte i rörelse, skulle stångjernsverken nu varit betydligt utvidgade och i händerne på personer med insist i yrket, så att fråga om tackjernsexport aldrig behöft uppsomma. S. A. K.! Af de flere till Eders KK. M. under sednaste tiden, ingifne underdåniga ansökningar, om dels förändring i nu gällande författningar, rörande: Bergslagernes inrättning, dels förmåner, som Bergshandteringens idkare ansett sig äga skäl-att urderdånigst utbedja, är tillståndet inom desse orter och: med den handtering undertecknade grufvebrytare och tackjernstillverkare idka, E. K. M. så nogsamt bekaht, dtt någou vidare och omständligare skildring deraf ingalunda är af behbofvet påkallad, Vi inskränka oss derföre till det bekymmerfulla erkännande, att ställningen inom Wermlands Bergstag är lixa om ic: ke mera tryckande än i de öfrige egentlige Bergslagsorterne. i riket. Öfverhöpade som både tackjernshandlande, och vi producenter äro, af en till högt pris tillverkad vara, hvilken i denta stund saknar nästan all afsättning, synes rågon utsigt för en lättad afrättning knapt vara att hoppas, hvilket innebär ett så mycket större skäl till förtviflan om framtida bergning, som vår jord och våra öfrige förhållanden icke öppna oss minsta anledning att på annat sätt eller annan väg vinna den torftigaste utkomst. Berget och skogen äro de enda källor, ur hvilka vi, med ett ytterst ansträngt arbete, kunna hemta vår näring, enär den redan öppna jorden aldrig lemnar, en skörd, tillräcklig för vårt underhåll, och den ännu ooula.!e, envist afslår alla försök till sädesproduktion. Upphör jernhandteringen att gifva oss någon vinst, så äro alla -våra bemödanden gäckade att på annat håll för-tjena det sparsammaste bröd, och vi, äre i detta afseende vida mera vaplottade än. landslagets innevånare, som, om deras produkter också ej alltid kunna till högt pris afyttras, dock under nästan a!la förhållanden uppfylla deras störstå behofver. Då uu ett sådant förhållande inträffat, att vår enda produkt icke finner afsättning till ett pris, motsvarande tittverkningskostnaden — måste inför. E. K. M. thron viunderdånigst anhålla om vidtagande af sådane åtgärder,, som kunna sätta oss i stånd att fortdrifva den näring; hvaråt vi egnat oss och vid hvilken hela vårt bestånd är oåtskiljeligen fästadt, och det är af sådan anledning vi våga utbedja oss tillstånd till fö!jande andraganden: Då högst sannolikt en mera utsträckt och förmånlig asättning för Svenskt stårgjern icke är att förvänta så länge denna vara tillverkas af tackjernsköpt utan urval och tillverkadt utan afseende på dess inre beskaffenhet, våge vi tro att en stängjernstillverkning ivom Bergslag eller åstadkommen af de personer. som antingen tillverka sjelfva tackjernet eller äro i tillfälle att närmare känna dess beskaffer het, skulle blifva vida bättre till qvalitet och således! mera afsättning — lägges Du dertill att rättvisan synes fordra det icke dem ena delen af E. M. undersåtare böra uppoffras endast för att skaffa bergning åt en annan (såsom förhållan-det nu är med Bergslagerr.e och de tackjernsköpande bruks-egarne) våga vi underdånigst tro att E. RK. M. skall. i nöden: finna skäl bifalla hvad Riket; sednast församlade Ständer uti skiifvelse d. 2 Juni 4844 i underdånvighet hemställt och tillstyrkt i afseende på stångjerrssmidet och den gröfre jernhandteringen i riket, och det är om ett sådant bifall vi nu väga aller underdånigst anhålla. Skulle dock E. K. M. icke finna skäl att till denna RB. St. hemställan, i hvilken vi. till alla delar instämma, lemna nådigt bifall och skulle E. K. M. ej heller anse gagneligt att tillåta den obegränsade. tackjerns-export, hvårom Bergslagens medlemmar sistlidne år vågade göra underdånig ansökan, så anhålla vi underdånigst att E. K. M. täcktes förunna oss en under vissa villkor Aillåten export af det tackjern, som för redan varande stångjenssmiden icke är behöfligt, och förena oss således i detta afseende helt och hållet i den underdåniga begäran härom, som af Norbergs Bergslags innevånare fedam framställdt blifvit. Stormäktigste allern. Konung! Uti nära halftannat sekel har Bergslagernes organisation varit oförändrad