Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 1

evigt midt i tiden och förgängligheten. Menni skorna synas mig som magiska gestalter, hvilk ett blindt ungefär af bändelser, omständigheter förhåtlanden alstrar, upphetsar och jagar omkrin; Derföre väl den, som trogen är! Men det lyste mig, att sjelf en gång se gyckiet och gycklaren och för sig sjelf, samt huru han gör sig gälland och blifver prisad och bedömd. Detta är de hemliga verkstaden, som föder vädra drifter, de lifs hela sanning, sådant vi föra det. M.:g -stodo tårarna i ögonen, då jag börde ho nom tala så tröstlöst. Men han vände sig misslynt ifrån mig och be fallte: För upp att gråtalp Prins Hearik hade talat, som en profet, oc! hvad han förulsagt, gick nu snart i fullbordan Den första pelargången blef öppnad, — då höj de. sig under trumpetskall och pukhvirflar ett för hänge, och magierna stod i ayrbar österländsk dräg framför ett stort bord, hvaiöiver hängde ett grön kläde. . Han. syntes mig nu vara vida yngre, än vi intåget, samt ståthgare, med ett ord, en belt an nan person. Alleraådigste konung, började han, hösmäk tiga furstar! stränga och ädla berrar samt hög vördisa fäder! Det gilves en hvit magi, i mot sats till den svarta, likasom ljuset till mörkrel Den kallas den hvita, ty;den är hvit som Jjuse och ren. Men. mörker är helfvetet, och i de svarta: ser: man icke, Hvad vidunder der drifv sitt spel. Visheten trängtar efter det hvita oc rena ljuset, uader det vällust, förtviflan och öf verdåd, jemte dumhet och lättsinne tränga si