Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 1

sade han, , en ovärdig ber om eder välsignelse,, Abboten lade sin venstra hand på hans hjessa och uttalade sin välsignelse högljudt och högtidligt. Magiern reste sig upp och ställde sig liksom styrkt af sådan välsignelse. — Han skred till det gröna bordet, satte sig baklänges deruppå och böjde sig likaledes baklänges .derölver. J andar, började ban, j, som osynlige omgifven den tröognel hvisken eder tjenare nådigt, hvarmed:bonsskall begynna att på det värdigaste underbålla sina åhörare.n Och sel till höger, till venster, än här, än der hviskade det förnimbart: WVisa din Therafim! visa din Therafim! Konungen bleknade, då han hörde rösterna susa; i salen herrskade djup förvåning, och löjligt var det att se pater Bershard, hurn han stod bakom abbotens stol med uppspärrad mun och stirrande blickar. En Therefim,, förklarade magiern, ir en förtroliad rot, rofva eller rättika, med plump hand skuren till en mensklig gestalt. Man klyfyver spetsen, så långt benen skola räcka, och skär ut nufvudet i den tjocka ändan. Deretter ristar man en stor mun, på det Therafim må tala eller sjunga tydligt. Afven hans armar skär man till långa, på det ban må vara så mycket flihkare till hvad som påfordras. I stältet för ö om insälter man två äppelkärnor, och hufvud och kinder besår man med birs eller vattenkrassa till skägg och hulvudhår. Men på hans panna skrifver man en chiffer, som innehåller ett heligt navn. Och genom denna invigning tvingar man den onde, att låta Therafim lyckas, så att han förrättar allt, bvad man uppdrager honom. Utplånar man chif