Aftonbladet – 9 februari 1844, sida 1

till mörkret. Den hvita magin är således vishetens mazi, och dess verk äro lätta att skilja från den svarta magins, ty den, som --guden är, kan icke hos oss belt och hållet dölja sin hästfot. Helvetet måste hafva lukt af svafvel, och dess atmosfer qväljer menniskobröstet. Den suden är, är hos 0ss uppfinningsrik och har galna, lustigå, ja artiga infall Det oaktadt skall han, innan man förmodar det, orsaka ängslan och Örskräckelse. Han måste det och kan ej låta det vara. De fromma högvördiga fäderna skola intysa med mig, huru redan hans osynliga närhet ingslar en. Men visheten och ljuset förmå att vara behagliga, att uppmuntra, förlusta och glädja, och just derpå åro de och deras verk igenkänliga. Äfven visheten kan försätta oss i förvåning, berusning och hänryckning. Hvem har icke erfarenhet deraf? Dock orsaka ängslan och förskräckelse, skola de aldrig. Lärdom, kunskap och skicklighet verkställa deras under. Men framför alit fordra de en ren och frora lefnadsvandel, ty blott den fromme äro andarna villiga, endast den fromme bar en kraftig bön och ett mäktigt ord, och blott den frommes verk kan hoppas på den välsignelse, i kraft af hvilken undret lyckas.n Här tystnade magiern, och pater Bernhard, som stod bakom abbotens stol, sade temligen hörbart: Vid mitt skyddshelgon! denna doktorn här förer en så lärd diskurs, att jag aldrig har bört elter läst maken dertll Denna : otidiga bänryckning förvånade till och med konungen: abboten gal opatern en vred blick, och denne visste knappt till sig af förlägenhet. Men magiern närmade sig ödmjukt och med nedsänkt huivud abboten. Högvördiga herre