Aftonbladet – 8 februari 1844, sida 3

producerat. ene RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Undersökning angående mordet å kammarjunkaren Lagerstråle fortsättes äfven i dag i Polis kammaren. Vi nämna detta egentligen derföre, att det väckt allmän förundran att denna undersökning icke redan och för längesedan vlifvit förvisad till behörig domstol. Tillräckliga upplysningar för en sådan remiss synas längesedan vara samlade, och det tillkommet domstolen att pröfva, hvad till sakens utredning och afgörande vidare må behöfvas. Icke belle kan målets förvisning till domstol, hindra poliskammaren att ylterligare höra brottslingarne i fråga om andra brott, hvari de tilläfventyrs äro delaktige, eller ega någon upplysning att meddela. — I går förmiddag, något före middagen, inkom, enligt angifvelse, till en förmögen näringsidkerska, vid Tullportsgatan AM 43, en afskedad eller f. d. polisbetjent W., jemte en annan person, som han bjöd påbränvin. Sedan de först tagit två stora starkan, begärde han två halfvor; men då uppasserskan, hvars namn är Christina Helsing, kom ia med två så kallade pinnar, frågade han, om detta vore halfvor. Då flickan härvid frågade, om hon skalle bära in det i jumfrumått, hade han fårit ut emot bennes näsvishet, slagit omkull och trampat henne på bröstet, äfvensom, enligt rapporten, tvenne tänder blifvit utslagna. Slutligen skyndade en Dalkarl och en i huset ärbetande smedslärling in till hennes räddning. Saken lär i dag vara anmäld i polisen. — Förfallen. Tre separationsgubbar höllo i måndags vakt om en klenod, qvinspersonen Carin Alström, som, medan hon väntade att blifva inropad i poliskammaren, satt och konverserade i dets. k. skrifrummet. Nu ropades Carin Alström) och gubbarne sågo sig om, men Carin hade gjort sig osynlig. Förgäfves letades i vrår och vinklar, bakom kakelugnen och under bordet, Carin var alldeles tagen ur gubbarnes åsyn, och de hade ej annat råd än att i hennes ställe. träda inför polismästaren. Men ingen kunde säga hvart hon tagit vägen, och dertill hade hvar och en sina serskilda förfall. Den ene hade varit i ett sådant litet hus som en gång byggdes i Örebro, den andre hade haft ögonen på en qvinna, som arbetade med fallandesot och den tredje bade just sjelf Suttit och lurat, medan Carin lurade dem alla. Herr polismästaren lärer varit i beråd att skilja gubbarne från deras innehafvande embeten, men då frågan derom syntes föga bekymra dem, förordnades i stället fem och 1tjugo, hvilket förordnande de äfven med tillbörlig resignation mottogo Så snart de utkommit började han, som varit ned på gården och han som sett på Tfallandesoten, att af alla krafter hamra på bonom som under tiden suttit och, lurat,. Detta förtröt honom och han inträdde derföre ånyo, förklarade sin fullkomliga belåtenhet med det goda löftet om fem och tjugo, men protesterade kratigt mot de aptitssupar, hvarmed kamraterpe trakterade. Han nödgades likväl svälja dem. — Förre korrektionisten Söderling, förre pionnieren! Galetsky, förre korrektionisten ÖOrberg, förre skepparen Jepson, förre fabriksarbetarea Talen och ändtligen nuvarande qvinspersonen Anderson, fingo i dag sin dom i Kämnersrättens andra atdelning, med afseende på de flera stölder, för hvilka de blifvit anklagade. Galetsky, Ta!en och Andersson frikändes; Söderling dömdes till 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt och lifstidsarbete å Malmö fästning; Örberg fälldes för begagnandet af falskt betyg och Jepson remit terades til Westerås att stå tilfrätta för en der föröfvad inbrottsstöld. — Polisuppsyningsmannen Wiegånd har begärt få anmärkt, att pigan Rybergs i gårdagsbladet omnämnda uppgift, att hon skuile blifvit arresterad af Wiegand, varit alldeles ogrundad, så mycket säkrare, som Wiegand dagen förut låg sjuk och först efteråt erhållit underrättelse om Rybergs besynnerliga besök och utsago vid häktet. Det är således icke osannolikt, att någon velat drifva med den stackars pigans lättrogenhet, och för den afsigten missbrukat Wiegands namn. FJ En far, troende sitt barn vara en byting, slår ihjel det; för all få nattro. Muraregesällen Carl Peter Holmberg från Sölvesorg. var år 4839 behjelplig vid ett byggnadsarbete i Tofby uti Christianstads län. Han gjorde under samna tid bekantskap med pigan Elsa Andersdotter dertädes, en bekantskap som blef så intim, att Elsa d. 3 uli påföljande år framfödde en flicka, som i dopet rhöll namnet Ingar. Detta barns födelse kostade) jess mor lifvet, och den lilla Ingar måste alltså öf-)!