Aftonbladet – 2 februari 1844, sida 3

tore anbefalld å Kungsholmsbron. insändaren, som sjell är Kungsholmsbo och måste övervandra nämnde bro flera gånger på dygnet, är i tillfälle fullkomligt kunca vederlägga detta rykte, emedan insändaren ej varit istånd vid någon tid kunna upptäcka någon person fungerande som nattvakt, utan det foik insändaren varit nog lycklig möta: eller påträffa har varit af den art, som ipgalunda gör en angenämt stämd af en tee å tete på en mörk qväll eller frampå natten. Det är en temligen allmän praxis och tro, att straxt efter sedan ett mord blifvit begånget, den trakten, hvarest mordet skett, vore säker och fri från allt lö t folk. och alla anfall. Att så ingalunda är fallet, kan hvar och en öfvertyga sig om: då han endast från kl. 7 någon mörk afton passerar Kungsholmsbron, så skall han få det nöjet upptäcka allakanda personer af ej det fördelaktigaste utseende, och att det ej är folk söm vandrar sin väg helt beskedligt fram, kan insändaren styrka genom egen erfarenhet, då han icke mindre än tvenne (9:ne) serstilda gånger havit oturn blifva attakerad af dessa nattvandrare, men, Gudi vare lof! temligen väl då redt sig ur affärerna — Det skulle vara på det högsta önskvärdt, om höga vede:börande satte den saken med det möjligaste första i ve:kställighet, att placera en nattvakt å sjelfva bron; insändaren är öfvertygad, att många Kungsholmsboer icke skulle vara obenägna med ett litet bidrag befrämja saken, då man möjligen med litet mera tryggade känslor kunde vandra tillbaka till de sina, som man nu lemnar utan att veta om man återvänder som lefvande eller lik.