Aftonbladet – 2 februari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER ?). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FÖRSTA BOKEN. Intet mindre berättansvärdt tilldrog sig imed lertid på konungaborgen. Konungen trodde si nära döden och skickade eter sina söner, för a! gifva dem sitt gsista förordnande tillkänna. Endas prins Filip var för handen, och konungen ville i följd af sitt misstänksamma sione, se i prin Henriks uteblifvande en straffvärd ohörsamhe Han lät kalla slottets ståthållare, och hefallte ho nom att med ondo eller godo skaffa reda på tron arfvingen. Äfven ståtbålaren återvände med: o förrättadt ärende och anmälde, det prinsen ingen städes var tillfinnandes. De förnäma och konun gens hela omgifning visste likaså litet att göra nå got besked härom. Och konungen råkade i häl tig vrede, kallade ädlingarne förrädare, som vi hans lefnads slut höllo med tronarfvingen, me sin herrliga son kallade han en upprorsmakar hvilken ej kunde vänta ut sin sjuka faders hö danfärd. — Nå väl, tänkte jag för mig sjelf, det ka icke .stå så illa till med konungen, så länge ha ännu har mMod;-att befallande: ondskas och banna hvilket man eljest: vänjer sig, af med vid grafver brädd. Jag begaf mig:derföre. väl till mods ti honom, då han äfven skickade efter mi. Ändock vacklade jag i min förut fattade menin; då jag stod framför honom. Sedan jag sist så honom, .hade febern röfvat all rodnad från, bar kinder, ögonen voro ojemnt öppnade, de blåa lär ) Se Aftonbl. N:is 47, 18, 19, 20 21, 22, 24 och 2