Aftonbladet – 2 februari 1844, sida 1

pårne betäckte knappast framtänderna. Han talade med bes :stämma och hvarje ord förrådde oro och sjuklig förargelse. Fan underkastade mig ett strängt förhör, men hvilket jag lyckligen undgick, i det jag törebar min okunnighet. Men i staden och bland de förnäma herrskade stor oro. Det kunde ingen göra klart för sig, hvar prins Henrik i en så maktpåliggande tid höll sig undan från konungens dödsbädd och kronan, sin obestridliga arfvedel. Der vissheten saknades, bjelpte man sig med slutsatser och :häntydningar, föll äfven på det mest äfventyrliga och otroliga, och gjorde sig det förklarligt och troligt. Afskyvärda rykten gingo från mun till mun. — — Afven till den fromma broder Bernhard sträckte sig det allmänna bekymret. Han gisslade sig ännu hvarje natt i kapellet; och endast prins Filip bad och knäböjde. med bonom. Men en gissling ser man hellre uppå än underkastar sig den, och :broder Bernhard hade väl allaredan ledsnat -vid den, -då manhvarken i himmelen eller på jorden aktade deruppå. För att på ett lysan de sätt afsluta den och ånyo blifva dagens hjelte, kände ban sig uppfordrad till ett nytt gyckelspel. Då klockorna gåfvo tecknet och:-de verldsliga bröderne höllo upp med gisslandet, aftorkade blodet och åter klädde uppå honom,: närthade sg prins Filip såsom vanligt martyren, för att emottaga den första, friska välsignelsen. Men denna gången förvägrade honom den fromma brödren sin välsignelse. Konungason, sade han, yik hädan, Kelgonen försmå din andakt och bön. Lydnad är bättre än offer; Din fader. dör;; din broder är död;ingen .martyrkrona, utan en verldsligväntar dig..