Aftonbladet – 1 februari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER ). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FÖRSTA BOKEN. Natten hade redan inbrutit, då prins Henri hann tll byn vid foten af den klippa, på hvilker Todtenstein beherrskade trakten. Sålisamma kän slor rörde sig inom den stolt2, unga riddaren bröst. Detta var den mark, på hvilken de ädl: Todtensteinarnes stamfader hade :lefvat i armor och bekymmer. Samma väg, som han nu had ridit, hade: äfven denne tillryggalagt vid sin spök lika fadders sida. Der var kyrkogården, der de röstiga gallret, hvarom sagan förmälde, och kors oc! likstenar skimrade derigenom nu liksom då. Lika som då var det stilla och mörkt, och månan sto till venster utmetl: kyrktornets spets, såsom tänk te äfven den på undersagan, och blickade me välbehag ner på den mark, hvaröfver århundrade; dragit sina färde. Den unga riddaren blef det allt underligare on bjertat; än var det konom, som sväfvade der spöklika faddern sakta vid hans sida, än uppstoc hos honom en sällsam hänryckning, en trängtar efter något obegripligt, aldrig anadt, som på er gång ljust och lysande hänförde bonom, och på han läppar sväfvade då namnet Kamilla. Han höll framför Todtenburg; fönsterna vor upplysta och skuggor sväfvade bakom gardinerna Han ville just sätta sitt silfverborn till munnen men portarne öppnade sig, vindbryggan föll, och pelargången stodo flera tjenare, som höllo i tygel och stigbögel, bjelpte honom af hästen, sadlade ) 60 Aftonbl, N:is 17, 18, 49, 20 21, 22 och 24,