Aftonbladet – 1 februari 1844, sida 1

af hans packning och förde honom i ett rum, de allt var i ordning till hans emottagande; som had ban redan länge varit väntad. . Todtensteinaren emottoz den obekante gästen sin glänsande r ddarsal Han var en högvextgub ve. Sitt hufvud, smyckadt af täta silfverlockar ippbar han högt. På hans kinder blomstrade än iu helsans rodnad, oaktadt ålderdomens fåror, oct ur hans stora blåa ögon blixtrade lefoadskraft. Han uppvecklade och läste skrifvelsen, unde let prins Henrik i en mjuk armstol vid den lå. ande kaminen beundrade de kostbarheter, hvar: med salen på det mest slösande sätt var utsirad det rika skänkbordet med stora silfverskålar oct höga gyldene pokaler; de herrligt prunkande ta: peterna och det gyldene snideri, hvarmed de vorc omgifna. I synnerhet fjettrade ett stort sticker hans blickar, bvilket intog den midt emot honom stående väggen. Det var Euthanasius von Ber. thold-Todtensteins dop, och alla figurerna i kropps storlek. Det jättelika skelettet. höll den allvarlig: lilla pilten öfver bäckenet, der bredvid stodo an. läktigt stamfadern och stamfrun, och full dage! föll uppå den högtidliga, fromma gruppen. Kyrkoherden och , sakristanen, i långa mantlar, vOrc vända från ljuset och bildade stora svarta skuggor Den matt upplysta bakgrunden visade den elänliga kojan i mossbädden, på hvilken barnen so!vc å lugnt, under det den, heliga, handlingen tilldrog ig i, fullt ljus. Prins Henrik: beundrade färgernas friskhet, ljuets verkan och fördelning, gestalternas liflighet ch slutligen äfven det konstrika arbetet, ty inenstädes såg man en maska eller trådända, alll far så särdeles sammanvirkadt, och man begrej