Aftonbladet – 31 januari 1844, sida 1

hvilken den hederliga Germanie kan sätta sig. Är detta verkligen ändamålet, så fråga vi blott: hvarföre så mycket larm för denna svepduk åt den politiska friheten? — EERO ROBESPIERRES MINNE. I Frankrike har en stor uppmärksamhet börjat fästas vid en bok af Laurent de VArdeche, kallad Refutztion de Vhistoire de France de Vabbe Montgaillard. Arbetets föremål skall, enligt en fransysk tidning, hvars uppgifter härom vi reproducera, vara att genom framdragna fakta bevisa falskbeten af den dager, hvari man framställt vissa af den franska revolutionens handlande personer. Redan under restaurationen, säges det, hade några djerfva författare försökt att genomtränga det tjocka lager af fördornar, villfarelser, osanningar och bedrägerier af alla slag, som med stor tillförsigt och utan tecken till motsägelse öfversvämmat Frankrike, och derifrån hela det bildade Europa, rörande en af. de vigtigaste händelser i sambällshistorien. Desse författares stämma qväfdes genom samma intresse, som satt fördotbharre och lögnerna i gång. ij En af dem, Laurent (de PF Ardeche), för närvarande domstolspresident i Privas, har till och med gått så långt i oförskräckthet, att han vågat försvara Robespierres minne emot abb Montgaillards deklamationer och vanställande af den historiska sanningen. Fans bok skall, utom förtjensten af en ren och varm slil, besitta den egenskapen, att sätta ovederlagda fakta emot tomma utlall utan annat innebåll än fraseologiens, och vittnesbörd af obetviflade karakterer emot försäkringar, endast förestafvade af ett motpartis blinda hat. I dessa dagar har en ny edition af Hr Laurents bok utkommit, och med ens gjort den franska allmänheten förvånad öfver de ,berg af misstag och orättvisor, som upprest sig emellan franska revolutionen och ossv — utropar den franska tidningen. Fransyska Revolutionens Historia måste ännu, efter femtio år, skrifvas om ånyol försäkrar berättaren. Den franska reerenten anför ett par exempel, tagna uti högen, för att visa, med hvilken orättvisa man tillåtit sig att bedöma Bergets (Jakobinernes) anlörare (Robespierre) och sammanblanda honom med de allra smutsigaste och blodtörstigaste. Des.k. Hebertisterne hade uppgjort det grymma förslaget, att på en gång genom en Bartholomeinatt göra sig af med alla de misstänkten, hvilka öfver hela Frankrike suckade i fängelser af alla slag. Befallning härom var på väg att alsändas till departementerne, och utlörandet skulle anförtros åt den vilde Ronsin; då denne general händelsevis lät några ord härom undfalla sig i närvaro af en ledamot i revolutionsdomstoien. — Vet Robespierre härom? frågade han. — Ba! utbrast Ronsin, han har icke dertill nog stark natur. — Domstolsledamoten begaf sig hemligen, men i ögonblicket, till Robespierre, för att meddela bonom hvad han hört. Vid denna nyhet gaf Robespierre tillkänna den högsta afsky. Ett Par dagar derefter blefvo de mordgirige Hebertisterne fängslade och sjelfve förde till döden. Ett annat drag, som anföres, är, att Hebert hade vågat sig fram med de nedrizaste, de smutsigaste anklagelser emot drottning Marie Antoinette. Robespierre utropade härvid med hetta: den uslingen! ej nöjd med att afmåla henne som en Messalina, har han äfven velat göra henne till en Agrippinal Skulle man väl tro, säger referenten, att Montgaillard i sin historia vanställt detta Robespierres uttryck så, att det fått följande, helt olika mening: pjag (Robespierre) hade sagt honom (Hebert), att han horde skildra henne som, en Messalina, och i stället har ban gjort henne till en Aegrippinf!n Uti Montgaillards arbete visas åtskilliga motsägelser. På ena sidan hopar hån mot Robespierre anklagelser för den ryslizaste vildsinthet och grymhet; på den andra erkänner han, att Robespierre bade uppgjort förslaget att godtgöra det onda, förbätträ de skador och ånyo till ordning återhringa de öfverdrifter, som han måst begå under sin styrelse. På det ena stället försäkrar Montsaillard, att Robespierre var en ganska medelmåttig talent; på ett annat skildrar han honom såsom en man, hvilken förmådde kufva alla de käm