Aftonbladet – 30 januari 1844, sida 3

fö 7-7 Reese: Vill du icke för alltid göra dig förlustig min nåd, så förtiger du, i hvarje händelse och det må hända sig hvad som beldst, för alla och en hvar, samt för konungen, min fader sjelf, hvarthär jag begifver mig i morgon. — God natt!y — Han gick in i siva innersta rum. Ännu före soluppgången var han färdig till resan. Han hade affattat ett egenhändigt bref till Hr Theobald och ville sjelf öfverlemna det, i enkel drägt, utan svit och likasom en tjenare, Han visade mig skrifvelsen, och jag frågade: Vill ni väl ställa mitt sköna syskonbarns siareförmåga på prof? Vid denna oförlåtliga förmätenhet rynkade min nådiga herre pannan ocH ställde några stränga:ord till mig. Men straxt derpå log han: åter. Hör, Greifenberg,, sade han, jag har blott en enda vän, oeh honom behötver jag. Du begriper väl, utt min resa måste förblifva en hemlighet, ty det ir mycket vist och gudfruktigt folk, som, visste le deraf, skulle före min återkomst öfvertala koungen att heldre dö, än genom en troldryck rån Todtenburg bringa sin själ i fara. Likaså itet kan jag denna gång förlita Mig på en stallnekts förtegenhet, Jag tager ej någon af mina ena hästar, det skulle gifva anledning till gissingar; men! du har mitt förtroende, var också nin stallknekt. Gå bort och sadla din snabbaste pringare,: och för honom sjelf till mig på borgården. Men: skynda dig, innan någon har vaknat. Jag störtade ut att fullgöra min nådiga herres efallning, och det lyckades honom att obemärkt omma ur staden. (Forts. följer.) Hb — ICKE MYCKET SÄMRR. Herrlig är syskonkärken och ljuf är kyssen af en systers läppar!, utroide en svärmare. — , ja,, svarade en mycket proisk menniska, torrt, men om du inte har någo ster, så försök med en kusin, det är icke störtst , det.n