Aftonbladet – 30 januari 1844, sida 3

sällsynta själsgåfvor. De voro antingen utomo I dentligt konstfärdiga brodöser, hvilket ännu I många draperier och tapeter på borgen Todter Istein bevittna, hvilka äro arbetade af så fint sto loch förträffligt silke, att de trotsa århundrade och pråla i friska färger som nya; eller hade d en hänförande röst och sjöngo till harpa som ens lar; eller hade några en profeterande anda oc sågo framtiden i sina drömmar. Som man tror, ä det det utomordentligt kyska och måttliga lefnads sätt, hvartill Bertboldernas stamfader förpligtiga sina efterkommande medelst de strängaste förord ningar, hvilket till och med hos jungfrurna alstra sådana förvånande egenskaper. — Min sköna ku sin Kamilla har den sistnämnda egenskapen, hor skådar i drömmar, och sällan hör man henne tala; äfvenledes förkunnar hon icke, hvad henne: ande, befriad från jordiska band, varseblifver dock bevisa hennes förut gjorda anstaiter och förekommande mått och steg städse hennes inre Syns sannfärdighet, och en hvar, till och med Er Theobald, gör henne vördnadsfullt och obetingadt till viljes, utan att förstå henne. Fördenskull kallar man henne den tysta fröken. Man får ej förarga sådana rena högtbegålvade väsenden;, då de O3erna ingå samtal. De förstå drömmens hemlighetsfulla bildoch teckenspråk, och vi å vår sida endast den solklara verkligheten — då kan man ock i samning 8ej iförstå och underhålla sig med dem., Men fruktar du icke, frågade mig prinsen, patt en annan friar till henne och de rika arfvedelarne således undgå din slägt? Derför låter jag dominikanerna draga försorg, hvilka tillbörligt framställa min morbror såsom tt varnande exempel, att ingen må komma i restelse, att genom en sådan -kättersk förbindelse sätta sin själs salighet i fara.n Prins Henrik hade ånyo blifvit eftertänksam och yst, mälte åter med stora steg gemaket, stälide ig åter framför mig, såg på mig allvarsamt och sade: