lit från den rike och dermed hulpit den fattigen, — Efter det Ström och Magnus Olsson blifvit häktade, hade Inger besökt mannen med mat i fängelset på Herrestad, dervid Magnus Olsson tillsagthenne gå till en skyggån å hemmansägaren. Anders Ströms hus på Kållebråten och hemta några af de stulna persedlarne, som lågo i halm förvarade, och lemna dem åt Magnus Olssons föräldrar. För att inhemta visshet om förhållandet och bereda upplysning i målet, gick Inger vid sin hemkomst till nämnde skyggax, hittade der i halmen två barkade skinn, en gammal skjorta, något gröpt hvitull och nära fyra famnar linväfnad, deraf hon, för att hafva ett kännemärke, ifall framdeles så beböfdes, afklippte en aln, samt derefter lemnade alltsammans till Olof Olsson och hans hustru, med den upplysning om åtkomsten, Magnus Olsson meddelat. De emottogo egendomen. Inger föll sedan på den tankan alt anställa ytterligare undersökning i skyggan, och hittade då en hvit ylleshawl, ett garfvadt skinn, omkring 4 hvit skrubbad ull, två lärftsoch en blångarnsskjorta, hvilka hon vid, rätten medhade till aflemnande. Dagen efter det målet förra gången förevar, hade Peter Ströms far, förre soldaten Johannes Ström, åtföljd af förre båtsmannen Anders Jacobsson Hjerpe, kommit till Inger och begärt att få de henne lemnade stulna penningarne. Hon nekade i början, under uppgift att de voro förkomna, emedan hon ville oförskingrade uppvisa dem vid rätten, för att de sedan skulle komma rätta ägaren till godo; men Johannes Ström var så påträngande och hotande, att Inger måste lemna honom 4 Rdr 42 sk. Rgs i äldre kopparmynt samt 4 Rdr 8 sk. uti Riksgäldssedlar gå äldre slaget. (Slutet följer.)