jrär, som våldsverkarne begagnat, af hvilka den en var afslagen. i Den 7 Mars 1842 börjades vid Lahne häradsrät ransakningen om ifrågavarande rån. Peter Ström oc Magnus Olsson hade blifvit häktade och inställdes. — Målet uppskjöts till d. 30 Mars, för att då behandla i sammanhang med ett annat från d. 22 förutgångne Januari uppskjutet mål, rörande väckt åtal emot Pe ter Ström, för det han d. 27 November 4844 skull hafva å landsvägen vid hemmanet Kållebråten frä bonden Anders Elofsson på Lunden stulit en fjerde dels tunna salt uti en större Dy säck, samt deri för. varade fyra stycken fiskar. Den 30 Mars inställdes ånyo Peter Ström och Mag nus Olsson, äfvensom Johannes Arvidsson, hvilken un der tiden blifvit gripen och häktad, hvarjemte Magnus Olssons; föräldrar, hemmansåboen Olof Olsson oci Anna Börjesdotter, hvilka på goda skäl ansågos hafy: någon delaktighet i rånet på Nyröd, blifvit kallade Ströms hustru, Inger Christensdotter, inställde sig fri villigt. Det upplystes att Lars Nilsson förut varit två gån. ger straffad för stöld, att Magnus Olsson och Johan. nes Arvidsson en gång hvardera varit straffade för dylikt brott, den sistnamnde dessutom för snatteri samt att Ström, Olof Olsson och Anna Börjesdotter väl icke lidit straff för någon förbrytelse, men i allmänhet varit mindre väl kände. Inger Christensdotters frejd var deremot oklandrad. : De tilltalade förklarade att de voro fullkomligt oskyldige. : Sedan soldaten Olaus Skräll och flickan Johanna Larsdetter aflagt sina vittnesmål, hördes en korporal vid namn Fält, hvilken berättåde, att han, som bivistat liqvidationsmöte i Uddevalla stad, och under hemvägen besökte Peter Ströms hus, omkring klockan 41 på aftoneh d. 44 Februari, icke träffade Ström hemma, men väl hans hustru, som på vitt:ets fråga uppgaf, att hennes man var på arbete hos sin bror, Anders Ström i Kållebråtenr, men att, sedan vittnet uttryckt sin förundran deröfver, att Ström, såsom boende nära Kåällebråten icke gick hem om qvällen och frågat om icke vittnet kunde invänta hans återkomst, hustru Inger Christensdotter svarade, att fan visste om kan nånsin komme hem: mera, eller om han icke blefve om natten thjelskjulen, emedan han var ute på rof, och yttrade derjemte, att ban alldeles blifvit rasande detta år att stjäla, hvarifrån han, oaktadt hennes böner och varningar, icke kunnat afhålla sig. Hemmansägaren Anders Olsson hade samma qväll. som rånet föröfvades, hört folk tala och hvissla uti hans skog, sedan det blifvit mörkt, men han såg ingen, och kände icke målet eller ljudet. Anders Olssons skog låg i den väg, som 1eder till Nyröd. Inger Christensdotter erkände sanningsenligheten af korporalen Fälts vittnesmål. Hennes :man hade den 14 Februari icke varit på arbete, utan vistats hemma hela. dagen. I skymningen begaf han sig hemifrån till Kållebråten, der, efter hans uppgift, några hos Olof Olsson funnos, som väntade på honom, af hvilka han namngaf Lars Nilsson i Rålseröd, men icke de öfrige. Infallande i en ångerfull gråt förklarade Inger vidare, att hon af fruktan för mannens tillsägelser, hot, och befarade, förr visade svåra och våldsamma behandling, icke vågat, så länge han var på fri fot eller hade utsigt att komma:på en sådan, cmtala hvad bon om rånet kände, eller framlemna hvad hon emottagit till vårdande; att hon likväl, sedan Ström blifvit häktad, undanhållit både pehningar och varor för de försök, som blifvit gjorda till förskingring af samma, på det att det rånade, som fallit på hennes mans lott och blifvit henne lemnadt, måtte komma till rätta ägaren; att sedan hennes man flyttat till Svenseröd och kommit i närhet och umgänge med Olof Olsson på Kållebråten och ihans söner, bar han bifvit på det högsta vilseförd och benägen till tjufnadsbrott, hvarifrån Inger på det ömmaste varnat sin man, gråtande och bönfaltande bedt honem afvända från så fridsstörande och för honom sjelf farliga åtgärder; men för hvilket allt han blifvit känslolös? — Uppsåtet att stjäla från Nils Andersson på Nyröd var — efter Ingers uppgift — icke något nytt påund, utan en för längre tid sedan beslutad och påtänkt gerning. Redan föregående årets höst, något före Jul, hade Magnus Olsson en gång kommit till Ström och talat med bonom i hemlighet; de hade derefter sått bort tillsammans. Sederwera fick hon veta af in man, att de varit på Nyröd., för att stjäla hos Nils Andersson, men att företaget misslyckats, emelan der varit lekstuga i granskapet, så att de måste stå från sin föresats, af fruktan att blifva röjda. Jå Ström, morgonen efter rånets föröfvande på Nyöd, hemkom, berättade han för Inger huru dermed illgått. Planen hade blifvit uppgjord af Magnus Olson. Söndagen den 43 Februari besökte konom Joannes Arvidsson och Lars Nilsson, hvilka uppehöllo ig hos honom hela den dagen ochäfven den påföljande Måndagen, då Ström om aftonen äfven gick dit. ström medförde icke vid sin återkomst, efter rånets öröfvande, någon egendom, ej .heller märkte Inger, tt han var svärtad i ansigtet och såg icke några lodfläckar på hans kläder. Fram på dagen kom Magnus Olsson till Peter Ström i hans hem, och lemade honom kontant 21 Rdr 24 sk. Rgs, dels sedlar, ill det mesta, och dels i kopparmynt, dervid, sedan fagnus Olsson redogjort för fördelningen af de stulia penningarne och lösegendomen, han yttrade: djef-. ulen i mig, det var någon synd, emedan vi ha stu-! fn Ag a TS a a RR RER TR ER