Aftonbladet – 30 januari 1844, sida 1

DÖDEN FADDER 7). SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FÖRSTA BOKEN. Den första jag tänkte uppå, var kyrkoherden. Jag trodde på hans omvändelse, den han så högtidligt utlofvat, der han stod midt emot faddern, och då han var så helt och hållet uppfygdd a! goda föresatser och ädel vilja. Dock den sömn e stilla och undergifvet skådar döden i ansigtet den som det eviga blott öfverraskar och uppväcker, på honom utöfvar ock lifvet snart en insöf vande makt, och han faller åter tillbaka i sina vanor och sin hvardaglighet. Visserligen mottog mig kyrkoherden vänkggt och afhörde min historia, dock endasu4för att råda mig att trösta på morgondagen ochiden derpå följande. Men jag sade: vänta kan jag icke, oeh dan som straxt gilver, gifver dubbelil — hvarpå han bad mig gå, ty för min skull kunde han ej försumma sina ecbetspligter. Lyckligtvis fick jag samma dag höra, att en förnäm prelat hade insjuknat på borgen Waldeck och dör fått ett så häftigt anfall af podager, atl han icke vidare kunde fortsätta sin resa. — Genast rustade jag mig till vägs med en liten flaska af min Örtsaft, och lät anmäla mig som läkare hos hans högvördighet. Den högvördige herrn betraktade med något misstroende min dåliga klädsel, men jag sade honom Endast charlataner stoltsera i guldstickade klä der, ty efter deras kurer icke göra något uppseende, så skola kläderna göra det. Men så sann ) Se Aftonbl. N:is 17, 18, 49, 20 21 och 22,