Aftonbladet – 30 januari 1844, sida 1

dosis. Och en rysning genombäfvade hans välfödda lekamen. Hah for tvenne gånger högt och häftigt upp i luften. Ha! det bränner, det slår. Vid alla himmelska härskaror! det är mig väl. — Vanmäktig kämpar plågan; hon är besegrad och måste gifva vika, och jag säger med den hedniska filosofen: Nil agis dolor! — Och han log, fuktade läpparne och smackade. Hans ögon glänste och hvälfde sig, som såge han himmelen öppen. Så förblef han liggande en stund, likasom förstelnad ; derefter slöto sig hans ögon, hans hulvud vaeklade och sjönk ned på bröstet, och han begynte högljudt fnysa och snarka. Hans tjenare förde honom till sängsj Den högvördige herrn sof hela dagen och den derpå följande natten. Så länge måste ke vänta och lemna de mina i oro ceh sorg. en ban vaknade, kände sig likasom född på nytt och lät kalla mig. Han öfverhopade mig med välsignelser och beröm, betalte mig den uttofvade belöningen och skänkte mig dessutom sitt kors, som han bar på bröstet och som vägde två lod i rent guld. Då jag kom hem med dessa skatter, blef det en stor glädje i huset, och för första gången på lång tid firade vi den högtiden, att äta oss mätta. Visserligen hade vi endast bröd och frukt, ty i byn var intet annat att få. Men detta smakade Oss så kosteligt, att vi rörde af Guds gåfva och af from tacksamhet gjorde det löftet, att hädanefter aldrig njuta någon annan spis. Biott sönoch högtidsdagar tillåta Vi oss några obetydligare afvikelser. Vi hålla detta löfte utan minsta svårighet. — Åven menar jag, att det anstår en läkare och är