—— Öi—— — — —— SS och -jag måste dock hafva en fadder åt mitt barn, ty på jorden förmår jag dock föga för de minas lycka, och skulle en gång himmelens port blifva tillsluten för dem, så skola de med rätta förbanna fardtren, som dem har aflat.. Men mina grannar vilja i inbjudningen blott se en förevändning att aftruga dem en faddergåfva.. Men du, som arm och armare är än jag, du kan. ej fatta någon dylik misstanke. Alltså bjuder jag dig utan omständigheter till fadder åt mitt barn, och frisäger dig på förhand från hvarje faddergåfva.n Hvarföre skulle jag icke vara din fadder ? sade Döden. pJag är alla dödligas guffar, de kalhs ju upp efter mig. Men vet, alt eviga lagar binda. andarna, der j vilkorligt handlen. efter ära och sed. En. faddergåfva kan du icke undandraga dig, och den, skall göra dig rik och lycklig.n Hvad!, ropade jag, full al förvåning, du har att gifva bort rikedom och lycka? Ja, ty hvad så kallas, äro mina gåfvor. Så vore det nu slut med min nöd och mina sorger ? frågade jag, tviflande på min lycka. Du skall blifva rik och lycklig, sade döden, soch. lycka och rikedom, skola förmå dig att älska mig, under det du i jemmer och sorg hatade mig., Vid detta glada förespeglande störtade glädjetårar ur mina ögon. Ack, jag hade ju genomlefvat armodets lott i. alla dess stadier på det nogaste, och lycka och rikedom hade åtminstone för mig. pybetens behag. Ännu månget betänkligt ord talade väl Döden, men jag bar hvarken förstått eller minnats det, min själ svindlade i löftet om lycka och rikedom. Vi framkommo till kojan. Mina bari sofvo redan på den stora mossbädden, och barnsängshustrun med dibarnet vid bröstet öppnade för oss. Vid anblicken af den spöklika faddern uppgaf hon ett gällt skri. Du kan lätt föreställa dig, o konung, alt anblicken af denna ande icke hade något älskli.t eller inbjudande, och äfven mig hade dess första varseblilvande väldigt oroat och genomskakat. Hade jag icke af hopp och glädje varit likasom berusad, skulle jag hafva förutsett detta och der